tinafelicia

Även mitt i allt detta tvekade jag. Undrade vad jag hade gett mig in i och att jag inte orkade. Ville knappt svara och var bara jävligt less på allt. Och konstant trött! Denna veckan började dock med att jag var jättepigg på måndagen, den flöt på och var bra. Åkte tillbaka till Ljungbyhed på tisdagen efter skolan då jag inte kom till Tyringe, träna och sen sov jag hos Dennis. Men där, mitt i träningen, var jag så nära tårar. Helt ensam i gymmet! Jag kände paniken närma sig, jag ville INTE vara ensam! Men vad fanns det att göra då? Jag fortsatte och sen när jag var färdig så stod min räddning där i en röd tröja.

Idag nådde de vackraste orden någonsin mina öron, jag smälte. Det pirra i min mage. Det betyder något. Jag har smält. Och ångrar min tanke förra veckan men ändå inte. Idag fick jag svaret på mina frågor jag hade. Och det svaret kommer jag inte glömma i första taget.

Ber om ursäkt för ett konstigt inlägg, jag vågar inte ens läsa igenom det. Var nog allt för mig. Imorgon också, sen är det julafton. Det är fantastiskt!

Jag är stark. Bra mycket starkare än vad jag någonsin varit. Idag tog jag 15 kg mer i knäböj än vad jag gjort innan. Enligt mig är 15 kg mycket. Speciellt när jag aldrig tränar just det. Måste pointera att det inte ens är ett år sedan sist jag gjorde det. Kanske ett halvår till och med. Tänker inte säga vad jag tar, det är mer än min vikt i alla fall, och det har aldrig hänt innan. Det ska förresten bli mer. Måste förresten (återigen) lägga till att jag är sjuk, jag gjorde det när jag var sjuk. Tack vad bra jag är.

Fysiskt är jag starkare, jag är längre och lägger man ihop ett och ett blir det tre så alltså väger jag mindre också än vad jag varit/gjort tidigare. Jag förstår det inte. Innan sommaren var det min tanke, detta jag strävade efter varje dag. (En tanke som helt enkelt finns i alla tösers hjärnor, tydligen. Även tösapågars) I somras sket jag i det, orkade inte med tanken längre. Hade saker som störde, någon som klagade på allt annat och vad hände? Jag tappa vikt och jag blev längre. Tappa mycket muskler i armarna, kan jag också lägga till. Men plötsligt fick jag tillbaka dem och de var större än någonsin. Hela jag har nog blivit lite större muskelärt. Jag är nöjd för att jag tycker det är snyggt. Och ännu mer plötsligt fick jag en kommentar idag, "vilken ryggtavla du har, Mikaela". Jag skäms över att jag inte kunde skilja på om det var "vilken" eller "vacker", för vacker var ordet han använde sig av sen när någon annan tog det åt sig. Men skit samma, jag är löjligt nöjd och nu är jag ännu längre.

Frågan är bara... Är jag starkare? Fysiskt ja men psykiskt? Jag vet inte! Hemsk tanke, att jag inte vet. Innan var jag så stark att jag kunde säga till min pappa att han gjorde så att jag mådde dåligt. Att varje gång han hörde av sig, mådde jag skit. Jag sa det med gråten i halsen och jag var så stark att jag tog hans icke reaktion och sopa den under mattan. Jag tar fram den ibland, skrattar åt den och skäms över hur min pappa har blivit. Gör det mig stark psykiskt? Jag tycker det. Hade jag kunnat göra det idag? Vet inte. Gör jag något som är värre idag? Jag tror nästan det. Ser det lite som en bro jag går på. Det har alltid varit en väg jag har gått på men jag har nog kommit över och upp på en bro. Det känns så i alla fall. Och jag springer lite på kanterna, ser om det bär eller brister. Ibland hoppar jag ner på räcket, njuter av vädret och sjunger på en låt. Fast plötsligt slår åskan ner, jag springer upp på den ena kanten och hoppas att den bär. Jag är väl medveten om att den en gång kommer brista, vilket den nästan redan gjort, och om den skulle få för sig att göra det får jag väl helt enkelt akta mig för tåget. (Ja, det är en bro över tågrälsar. Ingen över något vatten för det hade inte varit någon utmaning då jag redan kan simma. Tåg är något mer allvarligt, en utmaning)

Over and out, jag har ont i halsen!

Men vad är kärlek? Och återigen, hur fungerar det? Här har vi massvis med olika svar och tolkningar (ett ämne där det inte bara är två "olika saker men ändå samma"). Jag kommer nog aldrig förstå, kärlek till en människa eller en sak. Och jag tror att kan man inte hata, kan man inte älska. Är det sant? Eller vad ska man tro? Finns det rätt och finns det fel? Detta är något jag ska klura på länge. Kommer förhoppningsvis med ett svar i framtiden. En karamell att suga på.

Och förresten, hur många gånger har man inte hört "följ ditt hjärta"? Men hur kan man följa något som inte har någon väg att gå? Och om det nu finns vägar, hur vet man att det inte går vilse? Hur kan man lita på ett hjärta?

Jag funderar på varför det gick så lätt eftersom att jag inte borde vara i så bra form att det känns så bra. Kanske mina fem kilo jag gått ner i sommar och antalet cm jag växt. Faktiskt intressant hur kroppen förändras på så kort tid. Och jag har nog aldrig mått så bra som jag gör nu. Ser fram emot resultaten i simningen nu. Lite förändringar i träningen och jag har förändrats. Detta kanske är mitt år? Jag hoppas och jag ska kämpa, försöka!

Ifrån det ena till det andra, har beställt hem lite kläder nu. Två klänningar och ett par skor ifrån Nelly som jag hoppas att jag får hem på tisdag, väntar även på ett paket ifrån HM där ringen jag pratat om ligger i. Jag beställde två faktiskt, en turkos och en naturvit. Så köp inte det till mig i födelsedagspresent! Nu är det bara en månad kvar, sen är det dags för min super sweet seventeen ;). Har tänkt lite till på vad jag önskar mig och nu säger jag äppelmust och Ragusa! Bara för att det är mitt bästa choklad. Konstiga önskningar men sen å andra sidan hur normal är jag? Jag sa till mamma innan att detta kommer nog bli den mest intressanta födelsedagen på länge för jag har inte kunnat fundera ut vad jag ska få av alla! Jag kan inte vänta.. Bara en månad kvar, bara en månad!

Isabell, kom hem!

Rock on n' out!

Ifrån det ena till det andra. När jag tittade på satc (Sex and the city) lekte jag med tanken av att flytta. Innan idag var jag hos Henrik och då kom vi fram till att om det skulle hända min mamma något så att hon dog kunde jag ju flytta dit! Precis när han sa det blev jag lite osäker men egentligen varför inte? Nu när jag ligger här och tänker tillbaka kom jag framtill att nej, inte innan jag har bott själv ett tag. För så lätt är det minsann inte. Fortsatte och leka med tanken och om mamma nu dog vad skulle jag göra då? Vem skulle jag ringa för att fråga om locket ska vara på när man kokar ris, vad ungen ska stå på när man ska värma saker, vilket diskmedel man ska använda till vad och vad som är bäst, vad man gör om man häller en fjärdedels flaska aceton på mattan och om man ska handla det plagget eller inte. Visst hade jag kunnat ringa min syster, men när det gäller vissa saker tror jag att jag hade fått ett "jag-vet-inte?" Speciellt eftersom att det är jag som lärt henne tvätta.. Inte lätt att vara den fem år yngre lillasystern! Till saken igen, vem hade jag ringt? Jag kom inte på någon direkt utan jag fick verkligen tänka på det och det gjorde mig lite tårögd faktiskt! Visst hade jag kunnat ringa Isabells mamma och få lite tips, Nettan eller Lena som jag så fint kallar mormor. Men ingen har sagt till mig "Hjärtat, om din mamma dör kan du alltid ringa mig och få lite tips om vilket rengöringsmedel du ska använda". Sen kom jag på hur dumt det lät, vem gör det? Vem säger så? Ingen! Men hur mycket hade det inte betytt? För mig, mycket. I nästa tanke skratta jag åt det hela, det är väl bara att ringa och fråga. Speciellt när det gäller mig, inte så farligt med människor man känner! Fast faktiskt, det skrämde mig.. Så nu funderar jag över vilket rengöringsmedel mamma använder till alla ställen och kommer på att jag inte har så bra koll på det dära. Får be så snällt om en lektion imorgon, så slipper jag oroa mig över detta!

Sov så gott, Malta n' out!

Måste också berätta att jag köpt en svinigt snygg kavaj inne på lindex! Hur snyggt hade det inte varit att matcha en ring eller en klocka med den? Har en liten idé om hur jag ska matcha den, nu väntar jag bara på rätt tillfälle. Jag är väldigt nöjd i alla fall! 500kr gick den på och här har ni den!

Och när jag ändå var igång blev det ett par ankeljeans i en snygg blå färg, en härligt ljusgrön klänning och ett par marinblå cykelbyxor! Ja, cykelbyxor. Lite fulsnyggt faktiskt. Beror på vad man har det till och jag var tvungen. Det var det enda jag hade när jag var lite (tacka 90talet!) så man får väl fortsätta! Kommer inte bli ett jätteanvänt plagg men jag kommer ha lite nytta av det nu när jag sticker till Malta!

Har dessutom packat färdigt väskan jag ska ha med mig idag. Måste säga att jag åker på söndag och idag är det tisdag. Sjukt att jag är färdig nu men jag gör allt för att inte glömma. Som jag är alldeles för bra på att göra. Så nu får jag hoppas att jag fått med mig allt. Ska bli skönt att komma iväg, kan inte riktigt säga att jag ska ladda batterierna för jag kommer vara helt slut när jag kommer hem. Det som är tanken dock. Skönt och pressa kroppen lite, ge den en utmaning! Hoppas på goda resultat i höst.

Vi ses om en vecka! Eller snart.. =)

---

Ifrån det ena till det andra. Som jag sa, hur ska jag kunna förklara för dig när jag själv inte förstår. Jag är rädd, nej mer livrädd och jag har ingen aning som varför. Har en liten aning kanske men varför är jag rädd då? Jag har ingen anledning till att vara rädd! Du är den människan som aldrig skulle göra så. Det spelar ingen roll vad som händer för jag tänker vägra att släppa taget. Något jag inte känt innan. Sjukt..

Som ingen vet så har min klocka ifrån Knokk gått i sönder? Så går det när man är hårdhänt och eftersom att den är så SNYGG vill jag ha fler! Alltså en bra grej att önska sig när man fyller år. Och igen, som inte så många vet så har jag en lila för tillfället som fortfarande är i sönder och jag har varit så nöjd med den så jag vill ha en till! Och en mörkblå kanske? Eller en grön? Varför inte den ljusare blåa? Det är så svårt, alla är så fina! Här kommer en  bild på den lila igen i alla fall =)

Vad mer önskar jag mig? Jag vet inte vad som har hänt mig men fulsnygga muffinsformar vill jag ha! Och fulsnygga strumpor! Inte fula och inte snygga utan, mitt bästa ord, fulsnygga! Coola hmm, ja de som känner mig vet helt enkelt. Och inte bara muffinsformar i papper utan hur coola är inte de i silikon? Och hur bra hade det inte varit med en sådan i teflon(förstår ni?) med plats för kanske 12 eller 16 stycken? Hur bra som helst, håller formarna uppe och muffinsen blir ännu snyggare!

Det kommer nog och förhoppningsvis fler önskningar men inte ikväll. Nu ska jag sova!

Peace out?

Med tanke på att det är Majas 18års dag idag så har jag tänkt på vad jag vill ha när jag fyller år! Bra va? Har redan listat upp lite, tänkte vara i god tid så det inte behöver stressas med någon present. Man vill ändå minnas vad man fått av vem och varje gång man ser just den saken tänka på den personen. Jag menar inte på att jag inte vet vad jag får av vem när jag fyller år men jag vill att det ska vara personligt! Även om jag kanske inte själv lyckas.. Men jag har i alla fall tittat på ringar! Sjukt för att vara mig som knappt använder smycken. Inte hittat någon som riktigt passar mig i smaken kanske? Fast nu har jag och jag är överlycklig! Den första är ifrån björg,med texten Shine on you. Riktigt fin!

De(n) andra är ifrån Mia. Hon gör egna smycken och ringarna är helt underbara! Väldigt personliga och precis i min smak då jag inte gillar den guldiga färgen. Inte så sockersöt heller men verkligen helt underbar. Ifrån en människa jag tycker om och en perfekt text, jag har nog kunnat få någon tår i ögonen då! Tycker det är speciellt snyggt när hon har flera ringar och i olika storlekar! Fast skulle jag haft en hade jag nog velat ha den på 5mm, lite grövre och ja passar mig bättre helt enkelt. Jag är kär i hennes saker och hade önskat att jag också kunnat göra så fina saker. Haft den fantasin!

Detta var allt för mig ikväll, nu har jag gjort det lite lättare inför min födelsedag och hoppas att det uppskattas. Tråkigt nog är det lite dyrare saker.. Har hela listan här hemma om ni vill komma och tjuvkika! Var har min humor tagit vägen? Eller vänta nu, vilken humor?

Sov gott!

Jag, Mikaela Andersson, har bestämt mig för att förändra lite. Och nu i denna sekund har jag verkligen bestämt mig för det. Jag ska börja sätt upp lite små mål, hålla ordning och ta hand om mig själv ordentligt. Låter inte detta bra? Joho för det gör det. Mål för sommaren då?

• Inte äta godis m.m. (Det handlar egentligen om alla underbara och goda gifter det finns i denna värld, Stay away!)
• Magrutor innan Malta. Alltså innan den sista juli. Kommer jag lyckas? Klart jag kommer!
• Springa i alla fall 2 ggr i veckan, helst 3 plus lite övningar på det. Någon som vill sparka mig i häcken och få mig att göra det? Behövs förresten inte för jag kommer lyckas med detta också.
• Leva livet och  sluta vara blyg inför människor jag inte känner eller känner mig obekväma med. Våga ha lite roligt och visa vem jag är.

Så jag ser fram emot en händelserik och svinrolig sommar, vilket jag tror att den blir också. Kan inte låta bli att titta tillbaka till förra sommaren och njuta av höjdarna där. Speciellt Tivolirock i Kristianstad med min underbara Isabell. Det var en riktigt go helg det dära! Och denna sommaren kommer vi göra bättre, visst? Nej nog pratat, nu ska jag ut och gå. Njuta av det fina vädret som kom nu på kvällskvisten och lyssna på lite musik. Tipsar förresten om låten skinny love med bon iver. M m m ! Puss å sånt.

Jag & Issa i somras, inte jättenöjd för jag vet inte riktigt vad jag gör men Issa är fin som vanligt!

På tal om det, att fylla år, har jag funderat över varför man ger presenter till de som fyller år? Det är ju faktiskt inte deras förtjänst till att de lever. Vi bad inte riktigt om att vi skulle komma till världen, eller hur! Så istället borde man ge en present till föräldrarna istället. Utan dem hade ungen inte funnits och ni kan inte säga mer än att jag har rätt. Man gratulerar människor för deras födelse och återigen det är inte vi som fött oss själva! Vad vill jag ha sagt med detta? Att istället för att köpa presenter till ungen ska vi handla till föräldrarna och tacka för att de låg med varandra, för att de skapade detta underbara barn. Tack! Hur fel hade inte det blivit då? Inte mer än rätt dock. Lite roligt faktiskt, kan inte hålla mig från att fnissa lite. Ser det framför mig, tacka en kompis föräldrar? Konstigt det hade blivit helt plötsligt. Wow säger jag! Måste förresten lägga till att jag inte menar att jag inte vill ha presenter, detta är bara en tanke! Så ge mig massor och massor av presenter när jag fyller år!! Märks det att jag snart vill fylla år? Inte så mycket va?..

Har tänkt lite till, alla tankar är inte lika sjuka som den ovanstående, och kommit på att jag har tid i sommar att ta tag i detta igen. Snackar inte varje dag men någon dag då och då när jag känner att jag behöver skriva av mig. Bra idé va? För alla mina tre läsare skriker nog till av lycka! Eller hur var det nu? För jag är under en liten förändring känner jag, och bli inte oroliga för det är något bra! I've got a brand new attitude and I'm gonna wear it tonight!

Mikaela n´out!

(Ber förresten ursäkt för att det är en hel text, vet inte varför blogg inte reagerar på min enter. Blir lite arg för det är väldigt fult!)

Just nu borde jag varit i skolan, slutar om en timme och jag har just nu min sista spansklektion för förhoppnings all framtid. Så ska jag inte säga men steg 4 har verkligen varit jobbigt. Här sitter jag i alla fall i mys kläder och försöker njuta av livet. Stack hem efter lunch, jag orkade inte mer men jag har dåligt samvete. Borde säga hejdå och tacka för tiden till min lärare? Eller vad gör man? Hoppas på att man inte möter honom i korridoren? Jag har då ingen aning. Jag har fått mycket gjort här hemma och det är skönt, håller på att tvätta, letat upp alla min skolböcker och samlat dem, städat rummet och nu är jag sugen på att baka. Vet däremot inte om jag orkar. Just nu hade jag bara velat ligga i ditt knä, blivit pillad i håret, fått en puss på pannan och sett en bra film. Istället kommer jag på vad jag ska äta idag, läser en bok och stannar hemma ifrån träningen.

Imorgon ska jag hitta på något med tjejerna, jag behöver lite luft, andrum, komma ut lite och komma tillbaka så det ska bli skönt att bara hänga lite. Jag saknar min glöd och jag saknar lyckan jag kände förra veckan.

Idag har jag skrivit prov, svenska. Jag vet inte riktigt hur det gick. Förhoppningsvis bra! Vi får väl se. Inte ett dugg intressant med upplysningen i alla fall. Hur mycket bryr jag mig om att Voltaire hade två hus, ett i Frankrike och ett i Schweiz? Inte ett dugg faktiskt men visst är kunskapen vacker. Höö, eller? Jag vet inte vad jag ska tro längre. Snart är i alla fall skolan slut och jag är överlycklig! Förutom att jag vill ha ett par nya jeans, ett par skor och behöver en massa annat. Speciellt en klänning? Herregud säger jag. Var tar alla pengar vägen? De vill tydligen inte hoppa in på mitt konto. Eller okej, man ska inte klaga men jag hade inte tackat nej till några tusen.

Jag är inte bara glad för att det snart är sommar och att skolan snart slutar. Jag är kär, jag hoppar på rosa moln. Sjukt att jag säger det men det är så det är. Kan se framför mig att Kajsa antingen drar upp axlarna och "naaaaaww"ar eller så skrattar hon. Jag vet inte vilken av reaktionerna som känns bäst men vad jag vet är att det faktiskt känns bra att säga det. Det är inte alls Mikaela att säga eller känna så. Allt är så konstigt men jag är lycklig. Och upp över öronen kär!

Jag avslutar med att lägga in en bild på mig och min snyggaste vän. Snyggaste någonsin!

Jag går inte längre ensam på gatorna, inte för att jag gjort det innan heller men det jag ville få fram var att jag har fått sällskap, ett trevligt sådant. En go kille! Som jag ska bjuda hem nästa helg för alla som vill veta.. Inte första gången men däremot första gången han träffar Sandra. Lite nervös för det faktiskt, varför är jag det? Jag vet inte.. Kändes lite bättre när hon sa att så länge han är snäll mot dig och det är han ju. Alldeles för snäll om man nu kan vara det. Kan man det? Han är det i alla fall!

Vad har mer hänt då? Två lov har hänt och förkylningar, but I'm still alive! Som vanligt så hindrar det inte mig. Idag var jag på årets första löprunda, inte lite jobbigt! Fast det var skönt, har jag något jag ska förbättra. Om jag hinner med att springa. Som vanligt på våren så har vi mycket i skolan. 6 prov på tre veckor och då räknar jag inte in nationella. Det är nu jag vill komma med ett konstigt, jobbigt, ogillande läte men jag kan inte så jag hoppar över det. Ifrån det enda till det andra har jag gått med på en deal, en jobbig sådan. Magrutor till augusti! Och ja jag vet, magrutor är inte så snyggt på tjejer, du kommer inte klara det, äter för mycket kakor, godis, mat, bla bla bla! Jag bryr mig inte vad ni säger, sexpack första veckan i augusti, förhoppningsvis åtta.. Jag kommer lyckas, muhaha! Ser dock inte så ljust ut nu.. Tusan! Japp, jag kommer lyckas. Det finns inget annat?  Break a leg säger jag till mig själv. Yep!

Nu känner jag däremot att sängen kallar, spanskläxan som jag i all hast kom på att jag hade tog musten ut mig. Speciellt när jag kom på att jag missar genomgången av den för att jag har naturkunskap. Alltså jag hade inte behövt göra den! Duktig som jag är fortsatte jag. Eller okej, jag hade inte gjort det om jag inte bjudit på så himla go musik. Sov gott för det ska jag göra, och vara rädd om min fläta som förhoppningsvis kommer hålla till i morgon. Hoppas på lite fjolligt svall, typsikt mig och speciellt eftersom att nästan alla missa det. Dumt av er, därför ska man vara i skolan! För att inte missa Mikaelas hår.. Nej det håller inte.

Snap snap n out!