Finfint!
Eller nja, jag vid inde. Jag går och tänker på sommaren och plötsligt kommer ett snöoväder värre än ja jag vet inte vad. Jag blir lissen i ögat! Fick vänta i en halv timme på bussen hem idag, vi trodde i och för sig att den aldrig skulle komma så det var ju positivt men ändå? Vad händer?! Ingen träning idag heller, vågade inte åka dit för att sedan vid tio inte komma hem? Den hade varit sådär. Så det blev att jag jobbade istället. Jobba idag, jobba på lördag och jobba på söndag. Vilken jävla vecka rent ut sagt. Fast på fredag är den fest men på måndag åker min syster? Ofattbart. Jag förstår det inte. Jag kommer nog inte ha fattat det förrän hon kommit hem igen. Sjukt!
Jag leker lite med fantasin, det kanske är så mycket snö att bussen inte går i morgon, alltså igen skola? Skönt! Vi får väl se, skulle inte tro det då.. Någon träning blir det mer än säkert inte i alla fall. Tusan..
Kanske borde köpa en flytväst istället?
Jag känner mig trygg. Det är svårt men jag känner mig trygg. Fast något driver mig tillbaka bara.. Kan det vara du igen? Jag blir så trött. Varför ska det vara så? Varför kan jag inte bara släppa? Ingen vet, jag är rädd för att ingen ska förstå. Kanske borde säga något? Jag vet en som skulle förstå men jag skäms. Det borde inte vara såhär. Hur blev det så fel?
Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör.
Sist var himmeln vit som papper ovanför.
Men jag har slutat säga nej, nu ska jag göra vad jag kan.
Jag ska riva mina murar tills vi ser varann.
Det känns bra men jag lovar inget jag inte kan hålla!
Inte det lilla djupet...
Jag blir tokig på mig själv. Är det meningen att det ska kännas såhär? Att jag alltid ska vara lika förvirrad? Makalös.. Inget är rätt samtidigt som att allt borde vara rätt. Men något är fel. Jag bara vet det. Något är inte på sin plats. Irriterande är vad det är. Jag har svårt att koncentrera mig och hålla fokus, förklara saker och ting men framförallt det är svårt att le. Är det likt mig? Nej, eller är det bara som jag tror? Att jag aldrig ler. Beror nog lite på sällskapet och omgivningen.. Men generellt, jag är den som är glad. Eller?
Jag har ett bra handstående, jag är nöjd och jag borde skriva svenskan. Vi får skriva vad som helst som handlar om dokumentären "Jag vill inte leva detta livet". Jag är inne på att skriva mina tankar om självmord men varför är det så svårt? Början är värst.. Egoism, rädsla och mod. Hur dåligt mår man egentligen precis innan? Det är nog det som skrämmer mig mest. Hur dåligt man måste må. Varför är det ingen som reagerar? Man kan inte missa en sådan sak. Eller kan man det? Har jag gjort det? Suck. Jag måste knyta ihop mina tankar, bli lugn och sansad igen. Just nu hade jag velat sätta på ps I love you, plockat fram choklad och min ben&jerry glass, bara tagit det lugnt och försökt pressa fram några tårar. Eller vänta vill jag det? Pressa fram tårarna? Nej.. Nu ljög jag men det andra vill jag fast kan jag? Hmm, nej tåget går om en timme. Tusan. Det hade varit skönt med en hemmakväll. Fredagsmys i morgon kanske? Hmm, nej då ska jag också ta tåget till träningen. Var tar vägen vägen? Eller jag menar tiden.. Äsch jag vet inte vad jag menar.. Jobbig dag? Japp! Och detta är så luddigt att jag vägrar läsa igenom det. Får bli som det blir. Imorgon är det i alla fall fredag. Ännu en vecka gjord. Så säger man bara när man går i skolan. Det är illa.. Jag har inte ens börjat jobba och säger redan att jag vill gå i pension. Det är också illa? Eller jo förresten, jag har mina små godbitar på simskolan i fyra timmar på söndagsmorgonen ju. Räcker långt, eller göööör det det? Mitt internet fungerar förresten och jag hatar Telia. På väg hem ifrån träningen igår satt där en som jobbade på Telia framför mig, ville jag resa mig upp och skalla honom? JA! Gjorde jag det? Nej. Hade jag kunnat göra det? Nej.. Jag är en mes, jag skulle gjort det.
Jag saknar min syster förresten redan och hon har inte ens åkt. Sjukt, but I löööve it! Usch vad jag saknar henne..
Himla märkligt.
Om jag får säga det själv så men det är så det ska vara antar jag. Människor gör saker man funderar själv på, varför gör de såhär? Säger saker som är väldigt opassande och förstår inte situationer. Ser det helt enkelt inte ifrån mitt perspektiv. Inget jag kan kräva, måste vara väldigt svårt men jag kan kräva respekt och förståelse. Ibland får jag inget av det. Många ser det som att jag blir sur, sanningen är att jag blir bitter och för mig är det inte samma sak. Går det så långt att jag blir sur och släpper allt, inte orkar mer, är det ni som förlorat. Ditt misstag, din förlust. Ja, jag har tillräckligt råg i ryggen för att uttycka mig så. Jag gissar på mer än vad ni kommer lyckas med och det härliga är att jag hela tiden blir starkare. Vad händer med dig?
Jag tog första steget. Igår faktikst. Vad händer idag? Jag anpassar mig. Sjukt..
God fortsättning säger jag, boom out!
Jag tog första steget. Igår faktikst. Vad händer idag? Jag anpassar mig. Sjukt..
God fortsättning säger jag, boom out!
