tinafelicia

Jag anade lite att det skulle bli såhär, men varför blev det så? Varför sitter jag här och oroar mig? Borde jag oroa mig överhuvudtaget? För en vecka sedan trodde jag inte att det skulle blir såhär, jag vill inte att det ska vara såhär. Jag tänker inte ha det såhär. Jag vill att du ska vara kvar, jag vill att du ska vara frisk, jag vill att du ska vara här nu. Men visst, det går inte. Jag får se fram emot sälen nu istället, och sen att du kommer hem så vi kan träffas. För jag saknar dig verkligen, jag saknar dig mycket redan. Det var väldigt längesen jag kände så som jag faktiskt känner just nu. Och det är ingen känsla man vill känna. Ge mig vår fredag igen, tack!

I söndags var det fackelsim i perstorp, det gick väldigt bra faktiskt. Jag och Alice var underbara tillsammans, visst! Sen gjorde jag såklart bort mig när det gällde den lilla tävlingen. Något jag helst bara vill glömma. Igår var det skola som vanligt, inte så kul kanske. Började med matte, men Rolf var visst sjuk. Men pluggis som man är satt jag där som en lydig flicka och gjorde vad jag skulle. Haha, jag är i alla fall långtfram nu. Sen hade vi engelska, vi tittade på en riktigt tråkig film. Eller ja, alla spelade spel på sina mobiler. Vi hade samtal undertiden också, starkt G för min del. Tackar vi för! Med tanke på att jag inte är någon stjärna på engelska så. På svenskan däremot fortsatte vi prata om vad vi ska ha för oss på rotationsdagen på torsdag. Sen fick vi fortsätta med att läsa. Kändes lite som en onödig dag men men. Det blev varken någon idrott i skolan eller någon träning på kvällen. Jag hatar att vara sjuk. Ligger och väntar på att mamma ska komma hem så vi kan titta på Grey's Anatomy. Det är så bra. Nej, nu måste jag vila lite.. Mysa med "doggy".

jag saknar dig och dina hjärtslag!