A day to remember.
Hur ska jag börja? Jag har ingen som helst aning.. Jag får som sakt inte till någon ljus början.
Jag känner mig i alla fall inte ensam längre, vilket känns underbart skönt. Jag kände mig ensam i en klass på 30 elever, jag kände mig ensam i ett land med typ 9 miljoner invånare. Det känns lite sjukt, men ensam vart jag. Men inte längre som tur är. Idag var beviset på det.
Även om det var den längsta dagen på länge så har jag haft riktigt kul. Jag har varit glad idag, skrattat mycket. Det gör mig glad. Jag kom även hem till ett kök som nästan såg ut som ett kök. Det gjorde mig också glad. Eftersom att jag är så frukansvärt sugen på mat. Sugen på en saftig fläskfilé bit som bara smälter i munnen, lite stekta potatis och såklart Lohmanders sås. Jag är så gaalet sugen på det! Jag har typ inte käkat mammas mat på snart tre veckor, det är riktigt illa känner jag. Riktigt. Mammas mat som är så god. Här sitter jag istället, fylld av en massa glädje och känner att jag måste plugga historia.. Inte så kul kan jag ju säga. Men med lite sällskap av G. så går allt bra. Till och med historia, är inte det fantastiskt då? Det tycker jag, det är fantastiskt, han är fantastisk.
