Halleluja
Jag känner att jag blivit väldigt dålig på att blogga nu. Måste bli bättring på det känner jag. Men jag har så mycket att prata om, synd att tiden kniper bara. Sen blir jag bara mer och mer sugen på jul och sälen känner jag. Ska bli så himla kul! Ser verkligen fram emot det.
Denna helgen känner jag att jag faktiskt har varit duktig, jag är väldigt nöjd! Den börjar med ett pers på 100m frisim. Det är verkligen inte helt fel! När jag kom hem så sitter min kära morfar där. Men tyvärr så var jag tvungen att sova efter frukosten. Trevligt var det i alla fall. Morfar är bra! När jag väl vaknade igen så hjälpte jag mamma lite, sen på kvällen drog jag och A. oss till Ljungbyhed och träffade "våra" killar. Haha, trevligt var det. Kom hem vid ett, var ganska trött erkänner jag. Sen på söndag var jag ute i två timmar. Sen gick vi ner till den sämsta julmarknaden någonsin. Var ganska besviken. Men jag var ute mycket och jag åt föör många kakor. Men gott var det! Haha. På eftermiddagen var det kalas för bästa K. Och jag tyckte att min födelsedagspresent var finurlig! Jag känner mig lite stolt för den faktiskt..
Ifrån det ena till det andra.. Jag har under den senaste tiden tänkt mycket på min farfar. Det konstiga är att han dog när jag var sex åt gammal, men vissa saker kommer jag ihåg. Saker som jag aldrig kommer glömma. Men i alla fall. Efter att han hade dött, och när det var stjärnklart ute valde jag ut den största och starkaste stjärnan och sa att det var han. Jag gjorde alltid det så fort jag var ute eller tittade på stjärnorna. Och det komiska är att jag gör det fortfarande. Varje gång det är stjärnklart så kan jag stå och titta hur länge som helst och tänka på farfar. En människa jag inte kommer ihåg så mycket av, en människa som är saknad, en människa som min far hyste sådan respekt för. Jag tror att om min kära farfar fortfarande hade varit vid liv hade mitt liv inte sett ut såhär. Jag vet inte om jag ska tacka för det eller tycka det är synd. Klart, det är synd att min farfar inte är vid liv men jag trivs väldigt bra med hur jag har det nu. Så jag tycker att det är bra samtidigt som det är synd. Men så är det väll. Saknar honom gör jag i alla fall. Och gud ska veta att han är en av de människa jag aldrig kommer glömma. Aldirg. Han är den bidragande anledningen till att jag älskar stjärnorna och det tackar jag honom för. En stjärna är exakt det han är för mig, en stjärna som aldirg kommer slockna.
Denna helgen känner jag att jag faktiskt har varit duktig, jag är väldigt nöjd! Den börjar med ett pers på 100m frisim. Det är verkligen inte helt fel! När jag kom hem så sitter min kära morfar där. Men tyvärr så var jag tvungen att sova efter frukosten. Trevligt var det i alla fall. Morfar är bra! När jag väl vaknade igen så hjälpte jag mamma lite, sen på kvällen drog jag och A. oss till Ljungbyhed och träffade "våra" killar. Haha, trevligt var det. Kom hem vid ett, var ganska trött erkänner jag. Sen på söndag var jag ute i två timmar. Sen gick vi ner till den sämsta julmarknaden någonsin. Var ganska besviken. Men jag var ute mycket och jag åt föör många kakor. Men gott var det! Haha. På eftermiddagen var det kalas för bästa K. Och jag tyckte att min födelsedagspresent var finurlig! Jag känner mig lite stolt för den faktiskt..
Ifrån det ena till det andra.. Jag har under den senaste tiden tänkt mycket på min farfar. Det konstiga är att han dog när jag var sex åt gammal, men vissa saker kommer jag ihåg. Saker som jag aldrig kommer glömma. Men i alla fall. Efter att han hade dött, och när det var stjärnklart ute valde jag ut den största och starkaste stjärnan och sa att det var han. Jag gjorde alltid det så fort jag var ute eller tittade på stjärnorna. Och det komiska är att jag gör det fortfarande. Varje gång det är stjärnklart så kan jag stå och titta hur länge som helst och tänka på farfar. En människa jag inte kommer ihåg så mycket av, en människa som är saknad, en människa som min far hyste sådan respekt för. Jag tror att om min kära farfar fortfarande hade varit vid liv hade mitt liv inte sett ut såhär. Jag vet inte om jag ska tacka för det eller tycka det är synd. Klart, det är synd att min farfar inte är vid liv men jag trivs väldigt bra med hur jag har det nu. Så jag tycker att det är bra samtidigt som det är synd. Men så är det väll. Saknar honom gör jag i alla fall. Och gud ska veta att han är en av de människa jag aldrig kommer glömma. Aldirg. Han är den bidragande anledningen till att jag älskar stjärnorna och det tackar jag honom för. En stjärna är exakt det han är för mig, en stjärna som aldirg kommer slockna.
Kommentarer
Trackback
