tinafelicia

En själ fylld av hopp, en själ fylld av drömmar, en själ fylld av besvikelse..

Jag är på det konstigaste humöret nu känner jag, osocial, sur, trött och sen är jag sugen på en massa saker. Inte bara ätbart heller.. Om kvällen hade blivit som jag tänkt hade jag inte varit hemma nu, utan jag hade legat och kramat en annan själ, kanske lyssnat på ljuvlig musik och delat en ben & jerry glass. Utan att säga ett ord, bara låta allt vara tyst. Den hade varit en bra kväll, men istället sitter jag här och drömmer om det. Inte helt fel det heller om jag tänker efter. Men tänk om man bara hade kunnat sluta tänka ibland? Eller bara kunnat tänka bra och roliga tankar? För just nu är inte mina tankar så ljusa, jag vill satsa nu känner jag. Men alla dessa motstånd, jag orkar inte mer. Det ena efter det andra. Varför ska det vara så när man känner att man verkligen vill satsa? Och detta skriver jag med gråten i halsen..
Livet är galet meningslöst ibland, galet mörkt, galet tyst..

Ifrån drömmar om kramar och ljuv musik till ett sorgligt liv. Ibland får man till det, eller?

p.s vänta lite till, släpp inte taget än..