tinafelicia

När man är på dåligt humör och inte vill prata med någon, varför i hela friden ska då människor prata med mig? Röra mig? Titta på mig? Det är inte läge för det då. Eller okej, för vissa är det okej. Men verkligen inte alla. Ikväll var det ok för en, bortsett ifrån mamma då som alltid pillar på mig. Men inte för dig eller dig eller dig? Nej icke. Det gjorde mig bara mer och mer och mer arg. Men ifrån dessa ovetade människorna till Honom, med ett väldigt stort H. Du är som min bror, jag kanske inte visar så bra hur mycket jag uppskattar det, hur mycket du bryr dig och hur mycket du hjälper mig med allt. Men det betyder obeskrivligt mycket kan jag erkänna. Så tack, tack för att du är du, tack för att du finns, tack för att du bryr dig så. Jag ska fixa en fin julklapp, en väl uttänkt, en som ska vara överklottrad med rim. Eller jag ska inte säga för mycket, jag ska försöka. En fin tanke är det i alla fall. En tanke jag ska tänka på mycket. Det kan jag lova!