tinafelicia

Detta påsklovet har inte varit som jag planerade riktigt. Det var ju inte meningen att min mage inte riktigt vill som jag vill. Så klart inte. Men det har ju varit en massa positiva saker också. I fredags var jag i Kågeröd. Hemma hos Erica men Nellie. Väldigt trevligt! Det måste göras fler gånger, för med er tjejer.. Vi har verkligen kul! Vi pratade, pratade, pratade om allt, lagade supergod mat och tittade på lite minnen ifrån linåker tiden. Kollade på filmen som vi gjorde i nian, kollade på alla film snuttar som inte riktigt blev som de skulle men herregud vad kul! Vi kollade även på alla 1000 bilder ifrån den sista veckan i nian. Jag kryddar inte ett dugg när jag säger 1000. För herregud vad många det var! Och vi slutade med att ta en massa nya bilder.
Vi kom fram till att om det ska bli någon återträff blir det vi som får ta tag i det och det ska vi göra så en återträff blir det. Om vi kommer till skott, såklart. Sugna på att träffa alla igen är vi i alla fall. Vi var sugna på tre år till med klassen, för fy vad jag saknar linåker. Alla människor, rasterna och lärarna.. Jag saknar det!
Igår däremot, hade jag den konstigaste påskafton jag varit med om. Men kul var det! Varför göra som man alltid gjort när man kan göra så mycket annat? Så vi spelade med andra ord, hade en armhävningstävling och spelade guitar hero. Väldigt trevlig kväll.
Och idag, idag har jag varit hos Issa och Issa varit hos mig. Haha, det finns inte så mycket att säga mer än att den flicka är himla go och att jag har så fruktansvärt kul tillsammans med henne!
Imorgon däremot behöver jag åka till väla, som jag antar att alla andra också behöver göra. Jag har kommit på detta lov att jag inte riktigt äger varken så mycket sommarkläder eller typ finkläder. Så det måste inhandlas.. Det kommer inte gå bra kan jag ju erkänna.

Minnen kanske svalnar men de försvinner aldrig. Känslor svalnar men de försvinner aldrig, inte riktigt. Tårar blir mindre men de kommer alltid någongång.
Minnen släpper inte mina händer. Känslorna för dig kommer aldrig släppa mina händer. Tårar torkar aldrig ifrån mina händer.
Jag blir alltid påmind om dig och våra minnen försvinner verkligen aldrig. Känslorna för dig har svalnat, visst, med de har långt ifrån försvunnit. Tårarna blir som sakt mindre men de torkar aldrig.
Jag försöker förklara mig och vill att du ska förstå, jag tror att du förstår men att du inte riktigt vill. Inte nu. Men jag klarar inte det. Jag klarar inte att bara finnas när du behöver mig, jag ger mer än du klarar av och jag tar mer än jag får.