tinafelicia

Ibland känns det som jag är ett spöke, det är väldigt få människor som verkligen ser mig och hur illa är inte det? Varför kan inte jag bara få vara Mikaela? Jag är trött på alla dessa stämplar man får hela tiden. Ingen där ser mig som den jag egentligen är, jag vill inte ens veta vad har sagt och vad som sägs.. Och hur ser folket på mig här? Jag tror flesta ser mig som någon jag inte är ( typ alla utom tre..). Jag känner mig som någon som bara finns, är i vägen och kan vara bra då det inte finns någon annan. Jag vill inte tro att det ska vara så, därför låtsas jag som att det inte är så heller. Men jag har förändrats, det kan jag ju säga. Jag är inte alls den jag var innan. Både på gott och ont. Och den största anledningen till det är att jag har fått för mig att den gamla Mikaelan inte alls passar in i det nya. Men vem har sakt att alla förändringar är dåliga?

Den senaste tiden har jag lärt mig att det finns många killar som inte förstår. Och tar allt man säger precis hur de vill. Jag är även fått lära mig att sanningen verkligen suger ibland, att ja inte alltid är ett ja, att vissa människor (DU) är underbar(a) på att förstöra mina planer vilket gör mig rättså arg, att DU styr och ställer alldeles förmycket och du förstår inte det själv.

Men jag vet att barn faktiskt tycker om mig, och att helgen kommer bli bäst!