Maskrosbarn.
Vilken helg detta har varit. Helt underbart vill jag lova! I fredags var det tacos men både Daniel och överraskningen Carlos som egentligen inte skulle komma. Eller skulle han de? Ingen koll men hit kom han i alla fall och det var trevligt! När vi käkat blev det spelande. Med andra ord, så kan det låta hemma hos oss och sen skulle vi spela upp till bevis också men det blev lite svårt.. Haha så vi tog kropp mot kropp korten istället. Härligt gäng så kan det bli annat än trevligt? Nej, just det!
Sen i lördags var det dags för kräftskiva. Huset var fullt vill jag lova. Eller nästan, vi fick knappt plats vid bordet. Men det var trevligt! Det hände fruktansvärt mycket under en kväll om man tänker efter. På tre och en halv timme hann vi äta, dansa, prata ut, ta en massa kisspauser, skrika, fly, gråta, skälla, leta, reda ut saker, dansa lite till och gråta lite till. Låter kanske inte så mycket? Men jag lovar er, det kändes som en hel evighet. Men på ett sätt är jag glad att det hände för nu vet man vem som alltid finns där. Speciellt min syster som jag tycker så himla mycket om. Hon är min ögonsten. Och efter helgen vet vi ännu mer att det är alltid är vi, vad som än händer så vi där ensamma. Hon och jag. Jag älskar henne! Maskrosbarn som vi är. Tack för att du finns! Och alla andra, tack för en bra helg.
Nästa blir när jag fyller år, då kommer förhoppningsvis Göteborgarna igen! Jonas kommer redan vara här (han ska bo här i 8 veckor! Och som jag sa igår, jag har alltid önskat mig en bror också. Varje jul. Och plötsligt får jag en på min födelsedag? Jag är glad!) och Fredrik är ju såklart också välkommen. Vilket kalas det blir då!
Sen i lördags var det dags för kräftskiva. Huset var fullt vill jag lova. Eller nästan, vi fick knappt plats vid bordet. Men det var trevligt! Det hände fruktansvärt mycket under en kväll om man tänker efter. På tre och en halv timme hann vi äta, dansa, prata ut, ta en massa kisspauser, skrika, fly, gråta, skälla, leta, reda ut saker, dansa lite till och gråta lite till. Låter kanske inte så mycket? Men jag lovar er, det kändes som en hel evighet. Men på ett sätt är jag glad att det hände för nu vet man vem som alltid finns där. Speciellt min syster som jag tycker så himla mycket om. Hon är min ögonsten. Och efter helgen vet vi ännu mer att det är alltid är vi, vad som än händer så vi där ensamma. Hon och jag. Jag älskar henne! Maskrosbarn som vi är. Tack för att du finns! Och alla andra, tack för en bra helg.
Nästa blir när jag fyller år, då kommer förhoppningsvis Göteborgarna igen! Jonas kommer redan vara här (han ska bo här i 8 veckor! Och som jag sa igår, jag har alltid önskat mig en bror också. Varje jul. Och plötsligt får jag en på min födelsedag? Jag är glad!) och Fredrik är ju såklart också välkommen. Vilket kalas det blir då!
Kommentarer
Trackback
