tinafelicia

Ibland vet jag inte. Ingenting faktiskt. Ska jag skratta eller gråta? Vad säger denna känslan egentligen? Hur ska jag tolka dina ord, ditt uttryck? Jag är så förvirrad. Eller är detta en känsla? För jag vet förresten inte.. Det känns ingenting. Inte just nu. Jag biter på naglarna och säger till mig själv att jag inte ska. Jag ler lite smått åt dina svar, borde jag det? Och vice versa. Åh, jag vill inte ha det såhär. Blir tokig på mig själv. Jag är livrädd samtidigt som jag bara vill springa iväg och överraska. Bokstavligt talat är detta så genomskinligt. Jag bryr mig inte.. Eller vänta, gör jag det?

Imorgon är det du och jag. Äntligen, för det behövs.  Någon som kan skaka liv i mig och fråga vad jag håller på med. Någon som kan hindra mig för att göra dumma saker. Någon som verkligen får mig att le. Och någon är du! Jag är glad över att ha dig vid min sida. Det kan man inte sticka under stolen. Du är en fin människa, hjärtat!

Förresten.. Hittar jag en billig klocka kommer jag fan i mig köpa den!!