tinafelicia -

Sanningen är framme..

Jag kan inte förneka det längre, eller rättare sagt jag orkar inte döjla det som alla redan ser. Jag mår inte bra, inte bra alls. Nu är det sagt. För jag orkar inte längre. Jag gör verkligen inte det. Så fruktansvärt trött på det hela. Mycket i skolan nu, känns trögt i vattnet och det är så mycket klabb med socialen och pappa. Och visst jag kanske gnäller mycket men nu har jag anledning till det. Jag tycker synd om mig själv för jag anser att jag har haft nog av denna skiten. Jag är dödligt trött på detta nu. Varför kan det aldrig ta slut? Jag har verkligen slutat hoppas nu. Jag är besviken på pappa och på Sverige. Oförlåtligt besviken. Jag vill bara erkänna allt jag bär på. Sorgligt nog är jag feg, men jag har sagt det innan. Det enda jag är rädd för är att jag inte kommer få någon reaktion denna gången heller. Men det är bara ett bevis på hur lågt du har sjunkigt och hur mycket du bryr dig om mig. Och det är skrämmande. Sanningen är skrämmande.

Jag sa inte detta för att jag vill att ni ska tycka synd om mig. Inte alls. Har ni inte brytt er innan så ska ni skita i det nu. Jag vill ha det sagt bara. För mina ben orkar inte längre, de orkar inte vikten på mina axlar. För jag lovar er, det är tungt..

2009-02-26 @ 21:33:53 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: alice

finns alltid här mikaela gumman, vad det än är om <3

minsta lilla sak eller väldens grej, alltid här!

2009-02-26 @ 23:02:36

Postat av: issa

mikka loppan , det gör ont i mig att se dig ledsen. och jag vet att även om jag inte kan göra något åt det så ska du veta att du är min vän, en av dem allra bästa. en vän jag ställer upp för och litar på. vill prata så finns jag här. om dina ord har tagit slut så finns jag här, det kvittar när <3

2009-02-27 @ 14:58:19

Postat av: Erica

Mikalea - du vet.

Du vet redan hur mycket jag bryr mig om dig,

du vet redan hur väl jag förstår dig,

du vet.

Men jag känner mig så vilsen.

Jag sakanr dig så Mikaela, min vän, min fina fina vän.

Jag mår dåligt i själen när du mår dåligt.

Som om den slits rakt av, långsamt.

Du får ringa mig precis när du vill,

och om du inte vill säga ett ord utan bara vara tyst,

det går bra.

Jag tänker ringa dig.

Inte idag.

Imorgon kanske - för jag vill höra din röst, det var så förfärligt längesedan.

Idag kom jag på mig själv när jag stirrade in i ditt gamla fönster.

Pappan i hsuet blev ganska chockad när jag stirrade så länge mot honom - fast jag såg honom inte.

Jag kommer nog aldrig över faktumet att ni flyttat.

Det sitter kvar i hjärtat helt enkelt.

Och du - de där skruvarna till linbanan, de är kvar.

2009-03-01 @ 21:39:00
URL: http://sagolikaerica.devote.se

Trackback