tinafelicia

Varför blir det alltid likadant? Alltid såhär. Jag hatar det. Fruktansvärt jobbigt.. Och när det blir såhär, det är då jag ger mig, springer iväg och gömmer mig. Fast nu känner jag mer att jag vill förklara mig. Jag vill att du ska förstå. Det betyder väll ändå att jag ger det en liten chans. Eller? Jag vet inte vad jag ska göra. Ingen gloria på mig inte. Inte nu heller. Förlåt. Är det den bästa jag kan säga egentligen? Nej. Det finns inget att säga. Jag kommer leva som en ensamvarg till slutet. Så får det blir. För detta håller verkligen inte. Återigen, inget vinnande koncept.. Fatta att jag är trött på det. Varför måste allt bli så svårt. Jag vill ha det som det var innan. Du och jag. Då var det lättare. Mycket lättare. Det fanns inget annat, inget bekymmer.

Förresten, jag har precis skirvit det absolut svåraste provet i mitt liv. Det var sjukt? Jag är glad om jag kommer få g.. Och känns inte så likt mig eftersom att det handlar om matte. Va fan....

Ta mig tillbaka! Jag vet att jag inte är ensam om den känslan.