tinafelicia

Jag börjar tröttna på att man inte riktigt tar vara på tiden. Man vet ju faktiskt inte hur länge man lever, hur lång tid man har kvar? Kan ta slut vilken sekund som helst. Varför tänker jag på detta då? Sitter och tittar på min hund som just nu ligger och sover och tänker på att hon har kanske inte så lång tid till. Vi har hittar fler knuter på henne, alltså med cancer. Så sorgligt. Det lilla livet har alltid funnits, ända sen barnsben. Sprider lycka, tröstar, ja hon är den bästa helt enkelt. Och det kommer bli så tomt här om hon nu skulle försvinna. Ingen som möter en i dörren när man kommer hem, ingen som tvingar en att gå ut på kvällen och snappa upp lite luft innan man går och lägger sig. Något som jag egentligen älskar men är för lat för att göra. Ingen att bara ta lite kärlek ifrån. Och nu ska jag sova, kela lite med henne. Ta vara på tiden vi har kvar. Det vackra, underbara lilla liv.

Men jag tycker det är typiskt oss svenskar att inte ta vara på tiden. Att inte göra det man vill göra. Vi är inte ensamma antar jag.. Det är för lätt att säga mañana mañana.