Det är fint att peka.
Vad har hänt sedan sist? Allt och inget blir mitt svar. Mycket men ändå inte. Tiden fortsätter springa iväg och snart är julen här!
Såå, vad har nu hänt då? Jag har införskaffat en ny mobil. En samsung, precis en sådan jag ville ha och det är bättre än vad jag själv fantiserat om. Är jag nöjd? Ja! Sen fick jag ett slag i huvudet.. Jag trodde att innan lovet var det värsta på ett tag men tji fick jag. Hur är det nu? Har vi rätt att klaga på skolan? Att det bidrar till stress? Ja.. Ja. JA! Hade ni planerat bättre så hade det inte varit så jobbigt. Då hade man kanske velat komma till skolan i alla fall. Nu är det mycket. Ännu fler bollar i luften än vad vi hade innan. Det är så jobbigt. Man vet inte var man ska börja, så mycket är det. Bara till att bita i det sura äpplet.
Sen har jag tagit vaccinet mot influensan. Jajemän. Ont i armen har jag men det är saker man får ta! Värst var det igår kväll, när jag till och med får be mor min att ta av mig mina tröjor när jag skulle lägga mig. Inte bara det, jag kan inte sova om jag inte får ligga på vänster sida och kunde jag det? Nej.. Men jag löste det på mitt egna lilla sätt. Jag kan så mycket! Nästan allt!!
Jag känner mig instängd i ett hörn och hur ska jag ta mig ut? Jag vill inte säga som jag säger till andra, jag kan inte bara släppa det hur mycket jag än vill. Det är jobbigt. Väldigt jobbigt. Trygg men ändå kan jag inte. Det är svårt. Du får det acceptera helt enkelt är jag rädd för, passar det inte så får det vara så. Då får vi gå på varsitt håll. Jag gör det mycket, mycket svårare än vad det behöver vara. Bara för att jag inte vågar säga till.. Typiskt Mikaela!
Såå, vad har nu hänt då? Jag har införskaffat en ny mobil. En samsung, precis en sådan jag ville ha och det är bättre än vad jag själv fantiserat om. Är jag nöjd? Ja! Sen fick jag ett slag i huvudet.. Jag trodde att innan lovet var det värsta på ett tag men tji fick jag. Hur är det nu? Har vi rätt att klaga på skolan? Att det bidrar till stress? Ja.. Ja. JA! Hade ni planerat bättre så hade det inte varit så jobbigt. Då hade man kanske velat komma till skolan i alla fall. Nu är det mycket. Ännu fler bollar i luften än vad vi hade innan. Det är så jobbigt. Man vet inte var man ska börja, så mycket är det. Bara till att bita i det sura äpplet.
Sen har jag tagit vaccinet mot influensan. Jajemän. Ont i armen har jag men det är saker man får ta! Värst var det igår kväll, när jag till och med får be mor min att ta av mig mina tröjor när jag skulle lägga mig. Inte bara det, jag kan inte sova om jag inte får ligga på vänster sida och kunde jag det? Nej.. Men jag löste det på mitt egna lilla sätt. Jag kan så mycket! Nästan allt!!
Jag känner mig instängd i ett hörn och hur ska jag ta mig ut? Jag vill inte säga som jag säger till andra, jag kan inte bara släppa det hur mycket jag än vill. Det är jobbigt. Väldigt jobbigt. Trygg men ändå kan jag inte. Det är svårt. Du får det acceptera helt enkelt är jag rädd för, passar det inte så får det vara så. Då får vi gå på varsitt håll. Jag gör det mycket, mycket svårare än vad det behöver vara. Bara för att jag inte vågar säga till.. Typiskt Mikaela!
Kommentarer
Trackback
