Hey sunshine!

Mikhaela är glad, hon är nöjd. Dagen har varit bra. Helt underbar med andra ord. Väldigt lugn, trevlig och fylld av glädje. Jag älskar dagar som dessa. Helt underbara. Inte nog med att jag har gjort bra köp, jag har fikat på goda kakor, utnyttjat min fina rabatt, pratat med min syster, Issa är på väg hem, hittat ett par svarta byxor, en mysig lite tjockare cardigan, en vit fin tunika, en snygg grön jacka och ikväll är det dags för Grey's och Ben&Jerry glass. Blir det bättre? Ja, just det, jag lyssnar ju faktiskt på Melissa Horn också. - Men mig får du inte tillbaks.. (Så bra!)

Jag har tänkt mycket idag också. Nu efter allt läsande i boken har jag kunnat släppa tankarna på den och fortsatt i min egna lilla bubbla. Jag tänkte på saker och människor jag inte brukar tänka på. Speciellt en människa som jag lite utav glömt av. Sorgligt, jag vet men det är inte bara jag. Vi är två. Eller? Nu har jag hört av mig och jag är lite besviken. Hur ska jag förklara det..? Typ som när man sitter på en trisslott, man skrapar rutan längst ner och där blev det x1 så man är säker på att vinna. När man har ett fält kvar att skrapa har man två på 50, två på 25, en på 1000, en på 10 000 och de andra två är på 1 000 000 och nu har man egentligen redan räknat ut att det blir vinst och ett stort hopp på miljonen men när man väl skrapat visar det 75? Besviken? Jadå! Eller, du är sjukt sugen på kaffe! Går in på ett fik som du vet har gott kaffe, inte för att du är kräsen eller så men ändå. Kaffe ska vara gott. Det är lång kö och begäret efter kaffe blir bara större och större, och doften är oslagbar. Kaffe har aldrig doftat så gott! När du väl kommer fram får du en chock över priset men känner, skit samma bara jag får kaffe, baristen är långsam och inte alls trevlig, tillslut får du ditt efterlängtade kaffe som luktar så gott. Precis så som kaffe ska lukta! Men när du tar första klunken bränner du tungan jättemycket och inte bara det, kaffet smakar jätteäckligt! Fullt av kaffebönerester och det smakar bara vatten. Besviken? Ja! Lite så känner jag. Jag hade stora förhoppningar men här sitter jag med hakan under bordet och besvikelsen stiger sakta men säkert. Jag försöker bygga upp en mur så snabbt jag kan för att skydda mig men du envisas med att hela tiden slå sönder den. Alltså, jag ger mig för du ska inte förstöra min dag.

Jag gick brevid men jag halka efter, nu är jag dock bra mycket före er båda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0