tinafelicia

Varför glömmer jag inte? Det har tagit otroligt långtid nu. Minnena tär inte lika mycket längre men de finns kvar och det är jobbigt. Jag vet däremot inte om jag vill glömma eller minnas? Ännu jobbigare. Vad ska man tycka? Hur ska man minnas det? Och vad ska jag göra med minnena? Ta vara på dem? Jag vet inte. Jag hatar att inte veta, speciellt att erkänna det men jag vet inte.. Något jag vet är att jag har förändrats väldigt mycket sedan dess, blivit en helt annan människa. Alltså, det som fanns kommer aldrig komma tillbaka. Allt jag förlåtit dig för, alla dagar jag mått dåligt på grund av dig? Nu är det slut. Du om någon borde förstå att man gör inte så mot mig. Du om någon. Jag har så länge försökt springa ifrån dig men jag har aldrig lyckats, jag har alltid blivit dagen tillbaka igen. Men nu går jag, lugnt och säkert. Det bästa är att ingen kan stoppa mig nu. Ingen.

Jag vet precis vad du känner fast du aldrig säger ett ord, det är det värsta. Det är det som gör det så svårt att släppa men nu så. Jag finns inte här när det är över. Detta är steget ur vår sista dans, räkna inte längre med mig. Ta hand om dig för jag önskar dig bara väl. Samtidigt som jag hoppas att du får på dig mina skor och tar en ordentlig runda. Tack och hej. Detta gjorde min kväll.9