Inge flesande, di sir ja bara!
Vad är jag rädd för? Kanske jag tror att jag inte skulle vara tillräcklig men varför lyssnar jag inte bara på dina ord, tror på vad du säger och tar det till mig? För att jag heter Mikaela Andersson, flickan som ska göra allt så svårt för sig och nu är jag så äckligt trött på det. Ibland kan jag faktiskt tänka, varför blev jag inte som många andra? Skiter i skolan, super var och varannan helg och inte bryr sig om något? Har det gått långt då eller? När jag inte längre ser att det är det värsta som skulle hända? Ja, då har det gått långt. Alldeles för långt! Men varför detta och varför nu? Jag är för stark för detta men måndagen knäckte mig och sen har det bara gått utför. Hela veckan har varit en "sparka på Mikaela även om hon redan ligger" vecka och nu orkar jag inte mer. Vill släppa taget, springa åt andra hållet och aldrig komma tillbaka. Det är en jobbig känsla vill jag lova men vad gör jag? Jag fortsätter gå, kämpa mig igenom för jag kan inte ge upp nu.
Just nu borde jag varit i skolan, slutar om en timme och jag har just nu min sista spansklektion för förhoppnings all framtid. Så ska jag inte säga men steg 4 har verkligen varit jobbigt. Här sitter jag i alla fall i mys kläder och försöker njuta av livet. Stack hem efter lunch, jag orkade inte mer men jag har dåligt samvete. Borde säga hejdå och tacka för tiden till min lärare? Eller vad gör man? Hoppas på att man inte möter honom i korridoren? Jag har då ingen aning. Jag har fått mycket gjort här hemma och det är skönt, håller på att tvätta, letat upp alla min skolböcker och samlat dem, städat rummet och nu är jag sugen på att baka. Vet däremot inte om jag orkar. Just nu hade jag bara velat ligga i ditt knä, blivit pillad i håret, fått en puss på pannan och sett en bra film. Istället kommer jag på vad jag ska äta idag, läser en bok och stannar hemma ifrån träningen.
Imorgon ska jag hitta på något med tjejerna, jag behöver lite luft, andrum, komma ut lite och komma tillbaka så det ska bli skönt att bara hänga lite. Jag saknar min glöd och jag saknar lyckan jag kände förra veckan.
Det var det du som sa!
Vad finns det att säga egentligen? Inte så jättemycket känner jag. Eller massor? Trött är jag i alla fall, värre idag än vad det var igår. Nu är jag bara "jag kan gå och lägga mig varsom och sova", igår var det mer kinkigt trött. Orkade inte tänka, svara eller vara. Ibland lyckas jag så bra, visst?
Vad hände i helgen då? Jag tillbringa den på Österlen, först i Kivik och sen i Maglehem. Det blev två dopp i havet, tränade min pyromanteknik, lyft 7 lekablock (på en gång?), sett massor av filmer och som vanligt har jag ätit massor också. Alltså en lyckad helg. Inte bara detta, jag har tänkt också. På hur jag vill ha det i framtiden och hur jag verkligen inte vill ha det. Exakt precis hur jag inte vill ha det för hur jag vill ha det ändras ifrån dag till dag. Kommer nog aldrig komma fram till något bra där så vi får väl se vad som händer och sker. Vad jag vet är att det i alla fall kommmer bli bra.
Trött men glad. Inte bara för en anledning, massor av bra anledningar. Jag är så lycklig nu! Men Isabell svarar inte på sms? Jag är lite orolig faktiskt, vad hände?
Helgen som kommer? Hoppas på lite mer bad i havet. Vad har hänt med mig egentligen? Sjukt! Jag som hatar hav. Vi får väl se, något med Issa kommer förhoppningsvis ske för jag står snart inte ut längre. Det var ett tag sedan det bara var vi.
Tjillevicken, tjillepicken.. eller va?
Varför är min syster konstig? Jag vet inte! Hon är tydligen glad. Konstigt.
Idag har jag skrivit prov, svenska. Jag vet inte riktigt hur det gick. Förhoppningsvis bra! Vi får väl se. Inte ett dugg intressant med upplysningen i alla fall. Hur mycket bryr jag mig om att Voltaire hade två hus, ett i Frankrike och ett i Schweiz? Inte ett dugg faktiskt men visst är kunskapen vacker. Höö, eller? Jag vet inte vad jag ska tro längre. Snart är i alla fall skolan slut och jag är överlycklig! Förutom att jag vill ha ett par nya jeans, ett par skor och behöver en massa annat. Speciellt en klänning? Herregud säger jag. Var tar alla pengar vägen? De vill tydligen inte hoppa in på mitt konto. Eller okej, man ska inte klaga men jag hade inte tackat nej till några tusen.
Jag är inte bara glad för att det snart är sommar och att skolan snart slutar. Jag är kär, jag hoppar på rosa moln. Sjukt att jag säger det men det är så det är. Kan se framför mig att Kajsa antingen drar upp axlarna och "naaaaaww"ar eller så skrattar hon. Jag vet inte vilken av reaktionerna som känns bäst men vad jag vet är att det faktiskt känns bra att säga det. Det är inte alls Mikaela att säga eller känna så. Allt är så konstigt men jag är lycklig. Och upp över öronen kär!
Jag avslutar med att lägga in en bild på mig och min snyggaste vän. Snyggaste någonsin!
