Inge flesande, di sir ja bara!
Vad är jag rädd för? Kanske jag tror att jag inte skulle vara tillräcklig men varför lyssnar jag inte bara på dina ord, tror på vad du säger och tar det till mig? För att jag heter Mikaela Andersson, flickan som ska göra allt så svårt för sig och nu är jag så äckligt trött på det. Ibland kan jag faktiskt tänka, varför blev jag inte som många andra? Skiter i skolan, super var och varannan helg och inte bryr sig om något? Har det gått långt då eller? När jag inte längre ser att det är det värsta som skulle hända? Ja, då har det gått långt. Alldeles för långt! Men varför detta och varför nu? Jag är för stark för detta men måndagen knäckte mig och sen har det bara gått utför. Hela veckan har varit en "sparka på Mikaela även om hon redan ligger" vecka och nu orkar jag inte mer. Vill släppa taget, springa åt andra hållet och aldrig komma tillbaka. Det är en jobbig känsla vill jag lova men vad gör jag? Jag fortsätter gå, kämpa mig igenom för jag kan inte ge upp nu.
Just nu borde jag varit i skolan, slutar om en timme och jag har just nu min sista spansklektion för förhoppnings all framtid. Så ska jag inte säga men steg 4 har verkligen varit jobbigt. Här sitter jag i alla fall i mys kläder och försöker njuta av livet. Stack hem efter lunch, jag orkade inte mer men jag har dåligt samvete. Borde säga hejdå och tacka för tiden till min lärare? Eller vad gör man? Hoppas på att man inte möter honom i korridoren? Jag har då ingen aning. Jag har fått mycket gjort här hemma och det är skönt, håller på att tvätta, letat upp alla min skolböcker och samlat dem, städat rummet och nu är jag sugen på att baka. Vet däremot inte om jag orkar. Just nu hade jag bara velat ligga i ditt knä, blivit pillad i håret, fått en puss på pannan och sett en bra film. Istället kommer jag på vad jag ska äta idag, läser en bok och stannar hemma ifrån träningen.
Imorgon ska jag hitta på något med tjejerna, jag behöver lite luft, andrum, komma ut lite och komma tillbaka så det ska bli skönt att bara hänga lite. Jag saknar min glöd och jag saknar lyckan jag kände förra veckan.
Kommentarer
Trackback
