tinafelicia

Och imorgon ska jag bevisa det. Att jag kan. För jag vet att jag kan. Det känns så bra nu.. Jag vet hur känslan kommer vara imorgon men jag ska blunda, ta fram dagens känsla och bara köra. Se upp säger jag bara. Med massor av hopp. För jag vill mest av allt gå fram och plocka upp era hakor som ni kommer tappa. Då kommer jag vara nöjd. Sjukt nöjd.

Det är jobbigt, gå ifrån och lämna mina tankar för sig själv. Du invaderar, gör så jag tänker på helt fel saker och jag tappar allt. Jag känner igen det så smått men det har aldrig varit i denna form. Det är jobbigt, du har funnit din taktik, du lurar mina antioxidanter och går förbi mitt immunförsvar. Vad ska jag ta mig till? Så lätt nu, så jävla lätt nu..

Jag kanske borde återgå till min saga som ska vara färdig imorgon. Vill jag? Nej. Ogillar jag sagor? Ja.
Issa & Out!

Det var längesen nu men äh. Inte riktigt funnit längtan att skriva. Jag har inte längtan till något just nu känner jag. Det mesta är bara pest och pina. Väldigt tråkigt om jag ska vara ärlig.. Gör det mycket jobbigare att gå upp ur sängen, svårare att klä sig och det är inte längre kul att göra saker man inte gjort på ett tag. Jag måste verkligen hitta något som ger mig viljan igen! Det är på tiden känner jag.

Ifrån det ena till det andra.. Var har hänt sedan sist? Inte jättemycket. Och ofattbart lite tankar har det varit. Kanske en förklaring till varför jag har glömt av detta. Just nu känner jag lite att skita i det. Stänga kontot men vi får se. Jag vill suga på den karamellen lite till faktiskt. Men återigen vad har hänt? Jag har klippt av mig håret, igen. Kortare än vad det var innan, coolare än vad det var innan och jag gråter inte alls till skillnad ifrån vad jag gjorde sist. Pinsamt att erkänna men då var jag helt förstörd. Denna gången är jag mer nöjd och känner att jag lever upp till det bättre. Jag får också erkänna att jag vant mig vid det korta och trivs bra. Fast jag vet inte om jag kommer behålla det. Kanske, kanske inte. Vi gräver inte allt för mycket i framtiden tycker jag. Jaja, idag har jag i alla fall bakat, köpt en ihopvikbar linjal och en strumpa. Vad gör man inte för att stödja dessa stackars uf-företagarna? Om ett år kommer jag också sitta där på julskyltningen, studera tanterna omkring mig som sitter och stickar, hostar och skriker något om lussebullar. Längtar jag? Både och. Men jag har lovat mig själv att jag ska komma med en djävulsk killer idé men, haha, vi får väll se hur det går. Suck! Imorgon ska jag själv stå och sälja kakor. Vi får se hur det går. Hoppas på mycket och trevliga människor.

Jag märker att det inte har hänt så mycket. Tror du att detta kommer funka tror du fruktansvärt fel. Du kanske fungerar så men inte jag. Detta var sista gången på långtid. Vill du ha ett svar kan du börja drömma redan nu. Mer säger jag inte, jag orkar inte längre.
Och ni kan fortsätta trampa, ta vad ni vill för snart kommer det inte gå längre. Jag kommer säga ifrån och det vet ni också innerst inne. När det väl smäller så kommer det smälla också. Det lovar jag!

Dansk skalle & out.

Därmed basta!

Finns inte mer och säga att jag saknar 1.9. Vilken klass! Och förresten, Mikaela tänker bjuda på en glöggkväll! Lite glögg, pepparkakor, lussebullar kanske? Och såklart spel! Vi ses, som alltid!

Jag saknar att skriva om hur skön träningen var, att beskriva hur känslan är av att vara helt slut. Mest av allt saknar jag den känslan, det var längesen nu. Det är tråkigt.. Jag vill vara helt slut, känna det pulsera i benen. Lägga mig i sängen och bara slockna. Det hade varit jätteskönt! Något jag mer saknar är kärleken, att alltid ha någon där, någon att hålla om och pussa på. Någon man kan dumma sig med, som förstår en och någon man kan diskutera med. Dela närhet och värme. Eller vänta nu.. Saknar jag detta? Klart jag gör men fy vad skönt det är att veta att människorna omkring är så mycket bättre? Att veta att man klarar sig själv, man fryser inte bara för att man är ensam? Det är så jag känner, kanske det jag har fastnat i. Jag vet då inte men vad vet jag? Att jag trivs jävligt bra med mig själv, det vet jag! Också att jag har underbara människor omkring mig. Det vet jag mer än väl!

Dagens funderingar har stannat på hur länge till vi kommer leva. Tänk att det kan vara 50, 60, kanske 70 år till? Det är sjukt och det är skrämmande. Vad ska man göra fram till dess? Och när man blir så gammal, ångrar man sig att man inte tog vara på tiden? Det är skrämmande, jag blir rädd. Något som också skrämmer mig är tiden efter gymnasiet! Vad ska jag hitta på med? Jag är inne på så många vägar att jag knappt hittar tillbaka. Det finns så mycket att göra. Ångesten kryper sakta men säkert närmre och jag blir tokig! Kanske borde sluta fundera så mycket och ta ett steg i taget istället.. Nå, var ska jag göra min apu någonstans då?

Söndagsångest. Usch ja vad det är härligt med söndagar. Eller? Nej!! Jag ska förbjuda söndagar. Hur blev det en så dålig dag? Kanske för att jag alltid pluggar på söndagar? Alltid! Suck.. Man hinner inte med så mycket heller. Just nu funderar jag däremot på att sluta klaga och ge förslaget att jag och moderkakan ska se en film. Kanske Johan Falk? Filmer som jag tipsar om. Helt klart bra! Även om jag inte gillar Jakob Eklund.. Men filmerna är bra! Det är lät bra.. Tack! Ibland lyckas man mer än en gång..

Vad hände igår då? Sandras vän Johanna kom och hälsade på. Vi åt sjukt god mat och spelade spel, satt och disskutera. Väldigt trevligt! En bra lördag, även om jag vad väldigt negativ under dagen. Kan man vara något mer när man känner att det inte finns något att göra? När det är en dag man inte känner någonting? Sjukt tråkig dag. Man vill inte hitta på någonting. Jag hatar sådana dagar! Lika mycket som söndagar.

Ikväll blir det kanske att se Män som hatar kvinnor igen? Det låter bra! Vi får väll se, vi får väll se. Längtar som tusan till den 20-21 i alla fall. Det kommer bli den helgen!

Kröll out.

Vad har hänt sedan sist? Allt och inget blir mitt svar. Mycket men ändå inte. Tiden fortsätter springa iväg och snart är julen här!

Såå, vad har nu hänt då? Jag har införskaffat en ny mobil. En samsung, precis en sådan jag ville ha och det är bättre än vad jag själv fantiserat om. Är jag nöjd? Ja! Sen fick jag ett slag i huvudet.. Jag trodde att innan lovet var det värsta på ett tag men tji fick jag. Hur är det nu? Har vi rätt att klaga på skolan? Att det bidrar till stress? Ja.. Ja. JA! Hade ni planerat bättre så hade det inte varit så jobbigt. Då hade man kanske velat komma till skolan i alla fall. Nu är det mycket. Ännu fler bollar i luften än vad vi hade innan. Det är så jobbigt. Man vet inte var man ska börja, så mycket är det. Bara till att bita i det sura äpplet.

Sen har jag tagit vaccinet mot influensan. Jajemän. Ont i armen har jag men det är saker man får ta! Värst var det igår kväll, när jag till och med får be mor min att ta av mig mina tröjor när jag skulle lägga mig. Inte bara det, jag kan inte sova om jag inte får ligga på vänster sida och kunde jag det? Nej.. Men jag löste det på mitt egna lilla sätt. Jag kan så mycket! Nästan allt!!

Jag känner mig instängd i ett hörn och hur ska jag ta mig ut? Jag vill inte säga som jag säger till andra, jag kan inte bara släppa det hur mycket jag än vill. Det är jobbigt. Väldigt jobbigt. Trygg men ändå kan jag inte. Det är svårt. Du får det acceptera helt enkelt är jag rädd för, passar det inte så får det vara så. Då får vi gå på varsitt håll. Jag gör det mycket, mycket svårare än vad det behöver vara. Bara för att jag inte vågar säga till.. Typiskt Mikaela!