tinafelicia

När man är på dåligt humör och inte vill prata med någon, varför i hela friden ska då människor prata med mig? Röra mig? Titta på mig? Det är inte läge för det då. Eller okej, för vissa är det okej. Men verkligen inte alla. Ikväll var det ok för en, bortsett ifrån mamma då som alltid pillar på mig. Men inte för dig eller dig eller dig? Nej icke. Det gjorde mig bara mer och mer och mer arg. Men ifrån dessa ovetade människorna till Honom, med ett väldigt stort H. Du är som min bror, jag kanske inte visar så bra hur mycket jag uppskattar det, hur mycket du bryr dig och hur mycket du hjälper mig med allt. Men det betyder obeskrivligt mycket kan jag erkänna. Så tack, tack för att du är du, tack för att du finns, tack för att du bryr dig så. Jag ska fixa en fin julklapp, en väl uttänkt, en som ska vara överklottrad med rim. Eller jag ska inte säga för mycket, jag ska försöka. En fin tanke är det i alla fall. En tanke jag ska tänka på mycket. Det kan jag lova!

Robin E gjorde min låt dödligt bra, rysningar på det kan jag ju berätta!

Men ifrån det ena till det andra, en sak jag älskar är att ligga och lyssna på hjärtslag. Det är en sak jag hade kunnat göra hur länge som helst. Det är så mysigt, avslappnande om något. Och sist jag gjorde det? Det var idag, det var så längesen, innan idag, att jag hade glömt den dära speciella känslan. Inte bara det, utan idag var det ett nytt hjärta. Ett fint hjärta, och det säger jag med handen på hjärtat. Mycket skrivande om hjärtan, men vad hade människor gjort utan den muskeln? Den lilla muskeln som är viktigare än den allra största. Jag hade kunnat sitta i timmar och prata om detta, men jag ska bespara era ögon och sluta här. Jag ska istället lägga mig i min säng, drömma mig bort och lyssna på underbar musik. Det låter så bra tycker jag. Jag ska bara samla ork för att ta mig dit. Men det ska nog gå bra. Förhoppningsvis. sov gott !

du är speciell !

Dagen har varit lite små krävande, arg blev jag också. Ibland känns det som att det klagas för att det ska så, och det säger jag som verkligen inte sparar på det. Vad har hänt då liksom? Nej, livet ska inte vara lätt. Inte för fem öre.
Men spanskan var inte så farlig som jag trodde, det blev inte språkstudion för oss som tur var. Och glosorna satt överraskande bra. Det är ju alltid positivt. När spanskan var slut hade vi håla i ungefär fyra timmar, känns lagom segt! Men jag och G. drog hem här och tittade på Step up 2. Den filmen är galet bra! Sällskapet ska man ju inte klaga på heller. Lite kanske, haha! Sen åt vi lunch på skolan och sen vart det mentor. Vi hade så trevligt att vi glömde bort tiden, men det gjorde inte så mycket. Allt för att slippa företagsekonomi. Jag känner mig hemsk som säger så men hur kul är det? Jag ville bara sova, verkligen inte alls sugen. Färdig med läxan blev jag i alla fall, lagom skönt.

Nu är det snart träning också, vi får se hur det går. Men som det känns nu, dödligt trött som jag är, så kommer det gå fin fint.

Hur ska jag börja? Jag har ingen som helst aning.. Jag får som sakt inte till någon ljus början.

Jag känner mig i alla fall inte ensam längre, vilket känns underbart skönt. Jag kände mig ensam i en klass på 30 elever, jag kände mig ensam i ett land med typ 9 miljoner invånare. Det känns lite sjukt, men ensam vart jag. Men inte längre som tur är. Idag var beviset på det.

Även om det var den längsta dagen på länge så har jag haft riktigt kul. Jag har varit glad idag, skrattat mycket. Det gör mig glad. Jag kom även hem till ett kök som nästan såg ut som ett kök. Det gjorde mig också glad. Eftersom att jag är så frukansvärt sugen på mat. Sugen på en saftig fläskfilé bit som bara smälter i munnen, lite stekta potatis och såklart Lohmanders sås. Jag är så gaalet sugen på det! Jag har typ inte käkat mammas mat på snart tre veckor, det är riktigt illa känner jag. Riktigt. Mammas mat som är så god. Här sitter jag istället, fylld av en massa glädje och känner att jag måste plugga historia.. Inte så kul kan jag ju säga. Men med lite sällskap av G. så går allt bra. Till och med historia, är inte det fantastiskt då? Det tycker jag, det är fantastiskt, han är fantastisk.

Vilken dag, vilket lov! Jag är överlycklig! Jag trodde verkligen att mitt lov skulle blir uselt och tråkigt, men det hade ju alltid hänt något. Min syster ringde och ville ha upp mig till Kristianstad i alla fall, vilket gjorde mig glad. Väldigt glad, så i tisdags efter träningen hoppade jag på ett pågatåg i Perstorp mot Kstad. Inte helt fel. Efter en 50 minuters tågresa var jag glad eftersom att jag tycker om tåg, det är avslappnande när man väl är på. Sen var det ju trotsallt min syster jag var på väg till. När jag kommit dit och vi gott hem började vi med att fixa min sovplats, lite saft och popcorn och la oss framför hennes dator och tittade på P.s I love you. Så bra den filmen är! "Om ni inte sett den så se den... och helst imorgon", haha! Men jag var så trött så jag somnade. Sen var det att gå upp, gå ut en lång runda, duscha och sen bar det av till centrum. Och vi började med varsin toast på café Fenix. Ingen dålig början, inte med tanke på snyggingen bakom kassan. Sen gick vi runt lite och handlade lite kläder, sen blev det indianen och sist Domus. Som inte var den bästa affären kanske, men vi hittade det vi skulle ha. När vi sen kom hem så tittade vi klart på P.s, gjorde grillspätt och pluggade lite. En väldigt bra dag!

Sen på torsdagen så blev det lite annorlunda, spelade guitar hero och kollade bio var en av sakerna vi gjorde. Vi såg Patrik 1,5 som var bra. Det hade inte behövt vara så mycket gullandes mellan bögarna men bortsett ifrån det så var filmen verkligen bra! Paret bakom oss förstörde dock lite av filmen, med deras fötter i mitt huvud och deras smackande i örat. Varför håller ungdomar på så? Och varför har alla killar i min ålder beiga byxor på sig? Galet!

Ett bra lov var det i alla fall, jag älskar livet i Kstad. Det skiljer sig så mycket ifrån mitt kände jag, men underbart var det. Och jag tycker så mycket om min syster!!