En saga som aldrig blev nerskriven.

Helgen har varit riktigt bra faktiskt! Issa är hemma så livet leker och solen steker.. (puss och slick(?)) Haha, simbrudarna fattar. I fredags var det nationella, kändes riktigt bra faktiskt. Tänka sig, även om det var engelska. Hoppas att det gick bra också. Jag hade verkligen blivit överlycklig! Sen satt jag och pratade med Evelina, trevligt det med. Hon berättade lite vad de hittat på uppe i Sthlm. Sen var det dags för den jävla datorkunskapen.. Alltid lika tråkigt? Men jag tog mig en liten paus och stack till skolsyster. Det var verkligen på tiden får jag erkänna. Lunch med brudarna, kortspelande, presenthandlande och fika på gästis med Issa. Och sen på kvällen kom hon, tittade på så ska det låta och åt chokladdoppade frukter. Och det var exakt lika gott som det låter. M m m !
Igår var det dags för konfirmation, tredje året i rad faktiskt och ingen av åren var det min. Och det var trevligt detta året med! Verkligen. Även om det lät som om prästen skulle dö vilken minut som helst. Hemma hos Linnea var det väldans trevligt. En massa mat. Inte bara det, efter maten blev det först pannacotta sen tårta och bullar. Riktigt gött. Sommarkläderna kom även fram denna dag, det  märktes inte förrän på kvällen att det faktiskt bara är april. Det var inte så skönt att gå hem i sommaklänning, tunn kofta och sandaler genom hela byn klockan nio. Och sugna på glass blev vi, så vi stack inom Ica och köpte den nya magnum. Inte värt pengarna kan jag ju säga, rena rama rånet, men god var den. Bilder ifrån detta kalaset kommer nog snart.

Idag däremot var det först jobb och nu sitter jag och tittar på supersugen.. En riktigt dålig film. Herregud säger jag bara.  Sen är det träning och jag måste plugga också..  Det jag vill komma till är i alla fall att jag har funnit den kropp jag vill ha! Håll i er.. Men det är så jag vill se ut, jag tycker det är snyggt! Men jag kommer aldrig lyckas, sorgligt nog. Man kan ha det i åtanken i alla fall.






Linda Fodor är detta, riktigt snyggt! Hennes blogg hittar ni här!

Räkna inte med mig.

Idag har det varit en helt vanlig torsdag, en helt vanlig.. Eller visst, vi hade inte datakunskap så vi slutade två timmar tidigare.. Så mamma kom och hämtade mig eftersom att det inte gick någon buss. Så stack vi och åt kinesisk lunch buffe. Riktigt gott! Sen var det träning ikväll. Men det blev inte riktigt som det var tänkt. Kajsa hoppade i som vanligt som simmade snabbare än någonsin tillbaka, springer upp och säger att det är bajs på bottnen. Jag trodde inte henne så jag simmade och kolla och jo, det kunde verkligen inte vara något annat. Så badet avstängdes, vi fick inte simma utan vi var tvunga att träna på kanten. Riktigt tråkigt men lite kul hade vi! Vi är inte riktigt friska.. KAJSA BAJSA I VATTNET, dålig humor har vi också..

Du förstår inte och du kommer aldrig förstå, för du vill verkligen inte. Det kvittar vad jag säger så tolkar du det precis som du vill. Det gör mig väldigt besviken och jag är ledsen om jag sårade dig men vad vill du att jag ska göra? Det känns inte bra helt enkelt? Och varför tar alla ditt parti? Hur är det med mig egentligen? Hur mår jag med tanke på det hela? Vad känner jag? Varför förstår ingen mig...

Jag skrattar, åt er och åt dem. Ha, ha, ha. Patetiskt. Jag säger det bara, skrattretande. Jag sa att de var lika och jag hade rätt, igen. Ni kommer bli som vad de är, och hoppas ni kommer bli lyckliga. För nu tycker jag bara att det är skönt att slippa det. Igår kväll saknade jag dig och ikväll skrattar jag bara. Inte det lyckliga skrattet utan skadeglädje skrattet. Jag hade inte velat förknippas med dem. Men visst, ert val. Hoppas ni blir lyckliga.. Patetiskt!!

'
Förresten! Issa kanske är hemma nu?! Jaaa! Som jag saknat det lilla livet, men hoppas att hon har haft det bra i sthlm. Hon har mycket att berätta om, känner att vi kommer ha mycket att prata om, som vi alltid har egentligen. I alla fall, jag saknar mitt troll. Men imorgon, du och jag!

Poetisk?

Min mamma sa nyss att jag var en poet, jag bara skratta. Med det dära lyckliga skrattet. Det skrattet jag har haft hela dagen. Det lyckliga skrattet. För idag är jag glad. Jag vet inte riktigt varför, känner att dagen har varit rätt lyckad ändå. Blev så mycket bättre än vad jag trodde i alla fall. Lunch med Tina, som var trevlig som vanligt, vi bestämde oss idag för att på torsdag blir det glass. Det har vi sakt ett antal gånger nu, men på torsdag. Förlåt mamma, men en glass? Sen flöt svenskan på, fortsatte på våra dikter och det gick hyfsat faktiskt. Sen var det dags för fotboll och ingen, av tjejerna i alla fall, ville det. Men om jag ska vara ärlig var det den roligaste fotbollsträningen jag har haft i mitt liv. Även om det inte gick så bra, bollen rullade i alla fall. Tränade passar, dribblingar och skott på mål. Jag träffade målet, jag gjorde till och med ett mål. Elvis missade bollen. Haha, men jag är stolt över min prestation som hade sina höjder.
Sen var det dags för träningen som jag kom 45min sent till. Började simma och det kändes riktigt bra! Tills jag plötsligt fick obehagligt ont i min armbåge? Jag blir galen.. Så jag gick upp när det var en halv timme kvar. Stack hem och käka, plugga, städade och tvättade. Jag hann med otroligt mycket innan mor kom hem. Så idag tyckte hon att jag var duktigt. Kan jag lägga till att mitt humör inte har varit så bra de senaste dagarna här hemma. Jag har varit väldigt lat också. Men inte idag, kände att dagen var en vänding för förhoppningsvis en tid framåt. Peppar peppar. Sen på onsdag blir det kanske jobb igen. Gött med pengar! Känner mig redan rik(are) och jag har inte ens fyllt i lönelistan än.

Jag vill dessutom tillägga att John, är en himla go kille. Och hans låtar är bra. Inte den sortens musik som jag brukar lyssna på men texterna är bra! Jag helt enkelt förtjust i hans låtar. Ni finner dem här! Du måste, är ett tips!

Jag älskar måndagar..

Idag är det måndag, i fall inte alla riktigt hade koll på veckodagarna. Och idag kommer det inte bli en så rolig dag känner jag på mig. Tvåorna är på apu.. Vi har matte nu, och det suger inte lite. Sedan engelska, lunch, svenska och sen idrott och hälsa A. Förhoppningsvis gym. Jag är inte så taggad för någon bollsport känner jag. Fyra bussen hem, är i simhallen kvart i typ. Och då ska jag hoppa i och simma det de andra gjorde för 45 min sedan. Kul kul. När jag kommer hem ska jag äta, plugga, städa och förhoppningvis dö innan allt detta. Jag har blivit fruktansvärt lat känner jag. Orkar inte ens tänka på hur mycket jag måste göra. Och nu hatar jag att jag alltid skjuter på allting. Jag kan inte lova att det ska bli ändring men jag ska försöka, okej? Vad är det man säger.. Mañana, Mañana.
Jag vill kunna vara impulsiv men jag saknar den talangen känner jag. Talang och talang, jag vet inte vad man ska kalla det faktiskt.
Förresten, min solunge har flytt till sthlm.. Men sin klass.. Vilket betyder att varken Dessi, Issa eller Ac kommer vara på träningarna på hela veckan. Wohow.. Eftersom att vi inte är så många blir det väldigt tomt när bara en inte är där. Och nu försvinner tre? Och idag och på onsdag minst fyra.. Sen vissa som bara tränar ibland. Åhh.

Jag har mina undringar, hur vill du att resultatet ska se ut? Om du fortsätter såhär kan jag lika bra låtsas som om jag inte känner dig. Och du? Hur har du tänkt? Jag känner mig lite osäker faktiskt men har han frågor får han väll ställa dem. Jag kan inte mer än och säga sanningen, hur jag tolkar detta. Förresten hur ska jag tolka det?

Jag saknar dig, det fick jag bevisat igår. Men jag förstår inte, inte riktigt.


Kanonkväll!

Idag har jag varit och tävlat i Ängelholm, eller det var bara på eftermiddagen rättare sakt. Det gick sådär, inte tränat ordentligt det senaste pga min mage men det gick helt ok ändå. Om jag tänker efter. Blev en tredje plats. Som egentligen var rätt uträknad innan. Men men. När jag kom hem blev jag bortbjuden, hem till Issa för att grilla lite. Och så blev det! Jag och Issa stod för potatisen och efterrätten. Vilket vi faktiskt lyckades med! Tänka sig. Så det blev grillat med klyftpotatis och bea-sås. Riktigt gott! Sen efter det blev det robinson och pannacotta. Alltså en kanonkväll! Och såhär oskyldigt började kvällen.. När robinson slutade knackade det plötsligt på dörren och in strömmade massor av ungdomar och vänner till familjen. Chockad som jag blev, inte något jag var beredd på direkt. Det sattes på en märklig musik och alla började dansa. Efter ungefär två timmar började det så smått spåra ur, Issa var väldigt berusad och hennes föräldrar hade plötsligt försvunnit. Hela huset var fullt av människor. På bordet stod en vattenpipa med saker jag inte ens vill tänka på i, sprit överallt, alla strulade med alla och avundsjuka killar slogs som aldrig förr. Och det var en blandad doft av rök och sötman ifrån redbull-vodka. När jag skulle gå fram och prata med Issa stoppade en tjej mig och ville sälja extacy. Jag svarade kyligt, ser jag ut som en knarkare? Nej tack du. Och då ville hon istället sälja kondomer i alla dess färger. Herregud. När jag väl skakat mig av henne kom en kille fram och var väldigt obehaglig. Väldigt närgången och hade inget som helst stopp i sig utan hade händerna överallt på hela min kropp och viskade att sängen på ovanvåningen var ledig. Då kände jag hur bägaren svämmade över. Jag fick nog helt enkelt. Svinarg som jag vart gick jag raka vägen ut och började min väg hemmåt. Då mötte jag polisen, tyckte att det var skönt att jag lämnat innan detta hände samtidigt som jag kände mig som en förjävla dålig kompis som bara lämnade henne i skiten. Nu är polisen kom också..

Haha ibland flödar fantasin, ingen dröm däremot. Eller vad säger du min flip-flop sko? Detta var självklart inte sant. För jag gick en stund efter robinson. Trött som jag var och kände att man får komma i sängen i tid ikväll eftersom att jag ska befinna mig i simhallen halv nio imorgon bitti. Känner mig inte så sugen faktiskt. Men det kommer säkert att bli kul. Morgondagen i största allmänhet kommer bestå av läsning, läsning och läsning av min engelskbok som jag inte ens börjat på. Jag har nog inte dåligt samvete för det.. Pinsamt att jag har varit så lat och inte börjat redan. Måste plugga spanska också, verkligen.Och där slutar det inte. På kvällen är det träning också. Jag säger bara herregud. Nu ska jag sova, tänkte dela sängen med min ipod ikväll, myysigt! Helst eftersom att den ikväll erbjuder ännu en Hallelujah låt. Den är så vacker, så vacker!

Du är en dröm som jag redan upplevt en gång, men som jag inte fått nog av. Detta vill säga att jag fortfarande drömmer..

Pepprig & intensiv

Jag har funderat lite sedan dagen igår då vi pratade om mobbing. Och min mentor bad mig att sätta mig in i en sådan situation. Men jag kunde verkligen inte. Jag vet att många där ute tänker att det är den situationen jag är i nu och vissa blir säkert jätteöverraskade. Men jag är inte i den situationen, visst jag har fått sett en del sidor av männiksor jag inte visste fanns och jag har blivit behandlad illa. Men jag kunde verkligen inte sätta mig själv i den situationen, som jag sa till henne att det kvittar vad de säger för jag bryr mig inte. Jag bryr mig verkligen inte? De får tycka precis vad de vill. Om de nu vill sjunka så lågt ska jag låta dem men jag tänker aldrig låta dem vinna. Aldrig. Jag är tydligen inte en så stor förlorare.
Jag sa även att jag trodde att mobbing  berodde på ovetande om människan. En del är det i alla fall, tror jag. Jag har ärligt talat märkt det. För ger man inte en människa den chans den behöver vet man inte riktigt vem människan faktiskt är. Vilket är fel? Att en människa ska bli mobbad för att de andra inte har någon aning om vem människan egentligen är? Varje människa har sin historia, vissa mer och vissa desto mindre, men alla har sin. Och allas är intressanta. I alla fall i mina ögon. Synd att i princip alla vi blåögda svenskar är fega, vill behålla allt inom oss och har inte många man kan berätta den för.

Varför har jag tänkt på allt detta? Jag anser att min chans inte har varit tillräcklig, om jag fick någon överhuvudtaget. Du borde ge mig den, jag tror att jag är en du behöver. En grönögd som kan anses vara väldigt tyst men har otroligt mycket att berätta. Och förhoppningsvis är en stor del av det användbart för dig. Men bollen är din och det tror jag att den kommer vara under en lång tid framöver. Men jag väntar på att du ska ta den och förstå.

Hand i hand.

Jag känner mig som en förlorare, till och med det erkänner jag. Hur dålig är man då? Eller utgör det en till att vara dålig? Är man inte en väldigt sann människa istället? Förhoppningarna finns.. Idag har det itne var inte en av mina kanon dagar i alla fall. Tänkte att det var skönt med en dag som inte var som alla andra men visst ja. Jag hade ingen aning om att den kunde bli såhär tråkig. Först var det film i två timmar. En sådär film, handlingen var bra i alla fall. Sen hade vi en 1 timme och en kvarts lunch, efter det var det dags för klassråd, filmdisskution och tillsist mentor då vi pratade om mobbing osv. Jätte-hjärna en till dag som denna. Haha, så låg nivå är det på dagens humor också. Förstår ni då hur dålig den är då? Träningen gick inte heller bra, är inte ett dugg nöjd. Men Ac var tillbaka och vi hade Stefan så lite positivt har det varit ändå. Nu ska jag i alla fall börja plugga på datakunskap provet som vi ska ha imorgon. Jag är redan en förlorare. Kommer gå skit. Ska rå läsa nu. Eller ja, vi får se vad det  blir. Tanken är ju i alla fall fin.

Förlorat dig har jag också gjort, eller du förlorat mig? Ditt misstag, din förlust och mitt misstag, min förlust. Vi båda gjorde fel och vi båda förlora. Varandra. Det är alltid någon som går som vinnare så varför inte vi? Du ser nog dig själv som en vinnare men icke. Inte i mina ögon. Det kommer du aldrig göra med sällskap vid din sida.

Påskhelg, som aldrig förr.

Detta påsklovet har inte varit som jag planerade riktigt. Det var ju inte meningen att min mage inte riktigt vill som jag vill. Så klart inte. Men det har ju varit en massa positiva saker också. I fredags var jag i Kågeröd. Hemma hos Erica men Nellie. Väldigt trevligt! Det måste göras fler gånger, för med er tjejer.. Vi har verkligen kul! Vi pratade, pratade, pratade om allt, lagade supergod mat och tittade på lite minnen ifrån linåker tiden. Kollade på filmen som vi gjorde i nian, kollade på alla film snuttar som inte riktigt blev som de skulle men herregud vad kul! Vi kollade även på alla 1000 bilder ifrån den sista veckan i nian. Jag kryddar inte ett dugg när jag säger 1000. För herregud vad många det var! Och vi slutade med att ta en massa nya bilder.
Vi kom fram till att om det ska bli någon återträff blir det vi som får ta tag i det och det ska vi göra så en återträff blir det. Om vi kommer till skott, såklart. Sugna på att träffa alla igen är vi i alla fall. Vi var sugna på tre år till med klassen, för fy vad jag saknar linåker. Alla människor, rasterna och lärarna.. Jag saknar det!
Igår däremot, hade jag den konstigaste påskafton jag varit med om. Men kul var det! Varför göra som man alltid gjort när man kan göra så mycket annat? Så vi spelade med andra ord, hade en armhävningstävling och spelade guitar hero. Väldigt trevlig kväll.
Och idag, idag har jag varit hos Issa och Issa varit hos mig. Haha, det finns inte så mycket att säga mer än att den flicka är himla go och att jag har så fruktansvärt kul tillsammans med henne!
Imorgon däremot behöver jag åka till väla, som jag antar att alla andra också behöver göra. Jag har kommit på detta lov att jag inte riktigt äger varken så mycket sommarkläder eller typ finkläder. Så det måste inhandlas.. Det kommer inte gå bra kan jag ju erkänna.

Minnen kanske svalnar men de försvinner aldrig. Känslor svalnar men de försvinner aldrig, inte riktigt. Tårar blir mindre men de kommer alltid någongång.
Minnen släpper inte mina händer. Känslorna för dig kommer aldrig släppa mina händer. Tårar torkar aldrig ifrån mina händer.
Jag blir alltid påmind om dig och våra minnen försvinner verkligen aldrig. Känslorna för dig har svalnat, visst, med de har långt ifrån försvunnit. Tårarna blir som sakt mindre men de torkar aldrig.

Jag försöker förklara mig och vill att du ska förstå, jag tror att du förstår men att du inte riktigt vill. Inte nu. Men jag klarar inte det. Jag klarar inte att bara finnas när du behöver mig, jag ger mer än du klarar av och jag tar mer än jag får.

Vuxenlivet springer ifatt.

Ikväll sitter jag & Isabell och pratar om att vi snart ska plugga vidare? Ord som skrämmer livet ur mig! Snart och snart, ett år för Issa och två för mig. Men om tiden fortsätter springa ifrån såhär är tiden snart inne att tänka på barn? Herregud säger jag bara. Tänk två år? Två år!
Anledningen till att vi kom och tänka på allt detta var att läste Josefine Carlssons, en tjej som gick ut NV förra året, blogg där hon skrivit om vad hennes vänner håller på med nu och så. Inte saker man tänker på varje dag direkt, jag har inte tänkt på det så innan i alla fall. Och min syster har varit i studentlivet i snart två år? Helt sjukt! Snart sitter man själv och skriver om sina vänner.

Jag och Isabell har i alla fall bestämt nu att hon ska vänta på mig i ett år och sedan ska vi tillsammans ta ett kliv in i vuxenvärlden. Du och jag, dela på en lägenhet. Det hade varit hur bra som helst. För man vill ju gärna ha en människa man verkligen kan lita på vid sin sida. Som jag sa till Mamma, jag kan se oss två på Ica med en handlelista för hela veckan, uppradad och ordnad efter hur avdelningarna i butiken är placerade. Jag & Isabell! Vi hade tagit bra hand om varandra och så kul vi hade haft! Det hade varit vi emot vuxenlivet. Jag hade trivts som fisken i vattnet. Jag & Isabell!

Växjö-09

Denna helgen var det dags för Växjö, igen! Vi har varit där innan men det har inte blivit av de senaste två åren.. Men men, ingen bryr sig riktigt om det. Inte ens jag? Haha, helgen var i alla fall efterlängtad. Och det blev riktigt lyckat, har verkligen haft kul! Med de två sjukaste tränarna så kan det inte bli mer än kul. Deras hobby under helgen, förutom tävlingen såklart, var att när vi åkte till boendet, veva ner båda framrutorna, spela the lions sleeps tonight högt, tuta på alla människor de såg vilket var många. Inte bara det utan "lill" tränaren tar ut huvudet och skrattar, gällt och högt.. Vi som åkte den bilen skämdes så jävla mycket. Helst när det var klubben som vi delade skola med det gällde.. Haha, så sjukt var det ungefär hela helgen! Och jäklar vad vi har haft kul. Bra gick det också, är fruktansvärt nöjd men hela vistelsen! Tack alla!

Jag mådde dock inte så bra när jag väl kom hem, hade sån magknip hela söndagen och var väldigt besviken på min prestation den eftermiddagen. Men när jag packat upp allting och sedan bodde på toaletten förstod jag varför det inte gått så bra och blev plötsligt nöjd med det hela!

Men visst, man fick offra lite för helgen.. 300:- till Växjös simhall eftersom att jag och Alice sista passet blev av med nyckeln till vårt skåp, min kudde blev liggandes i killarnas omklädningsrum och jag satt och spydde upp allt jag kunde tänkas ha i min kropp när jag då kom hem. Vad gör man inte för att ha lite roligt liksom?

Igår däremot bar det av till Helsingborg med Erik, riktigt trevligt! När jag skulle in med tåget träffade jag Alice & Sofie, en bra början på den dagen. Ja, jag är nöjd med lovet hitentills och bättre kommer det bli. Kanske Issa på torsdag? Och sen bär det av till Erica med Nellie på fredag. Lördag ska vi grilla här hemma med Jonne. Sen vill jag bara göra er lite avundsjuka med att jag har studiedag på tisdag också. Så mitt lov blir lite längre, och veckan där efter blir lite härligare. Vad som kommer hända på tisdag får dock bli en överraskning. För i princip alla där borta. Och det gillas. Tack för mig, och har du ont någonstans? Gå och bajsa..

Redo!

Ibland sitter jag och läser det jag själv skrivit här i min blogg och blir överraskad över hur negativ jag egentligen kan vara. Jag förstår inte riktigt varför eftersom jag ofta hör att jag är en pigg vind som sprider glädje. Det kanske just är därför jag är negativ här. Eftersom att jag alltid är positiv annars? Och alla är ju faktiskt inte så glada alltid. Ifrån det ena till det andra. Imorse var jag ute och sprang. Besviken på mig själv för att jag gav upp. Som jag alltid gör. Men jag brukar aldrig ta det såhär hårt. Pressen på mig själv som spelar en stor roll gissar jag på. Jag blev arg på mig själv i alla fall. Nästan så jag ville ta rundan en gång till. Får bli imorgon om jag får tid mellan väskorna. Men men, rundan jag springer är underbar i alla fall. Jag tänker på Jakob hela tiden. Hur han hade trivts där. I sommar ska jag visa honom min skatt och jag hoppas att det lilla livet tycker om det lika mycket som jag gör! Jag satte mig för första gången på den plats jag kommer sitta mycket på i sommar också. Det är så mysigt där. Rensa tankarna, helt i sin ensamhet, titta på vattnet som sakta flyter förbi, höra fåglarna sjunga sin sång och se solens strålar tränga igenom träden som börjar få färg. Det är sådana saker som gör att jag älskar världen. Att jag älskar vårt Sverige. Även om många förändringar borde ske i en väldigt snar framtid. Och det är jag verkligen inte ensam om att tycka.

Nog om vilken underbar värld vi lever i och till helgen istället. Jag sticker till Växjö med simmarna och det kommer blir det roligaste på länge! Är riktigt taggad nu känner jag. Ska börja packa när jag kommer hem så jag är säker på att jag får med allt. Jag och Ac lyckades med en väldigt lång lista på saker vi faktiskt måste ha med oss. Herregud.. Vi kommer dö så tungt det hela blir. I alla fall, jag ska simma 200 fjäril i helgen, det ska bli sjukt kul och jag känner nervositeten redan nu. Måste dra några längder ikväll. För det blev ingenting igår. Då jag välkommnades till simskolans värld. Jag som älskar barn... Men det tyckte att jag var så duktiga att jag blev erbjuden jobb. Goa pengar och roliga barn. Bra tid också så vad mer kan jag begära? Rätt fint på mitt cv i framtiden också. Förhoppningsvis. Vilka framtidsplaner jag har.. Men det måste man ha, höga mål för att komma långt.

Nu  måste jag i alla fall läsa lite engelska.. Boken verkar sådär men jag får ge den en chans. Alla förtjänar ju i alla fall en!


Stämpel efter stämpel

Ibland känns det som jag är ett spöke, det är väldigt få människor som verkligen ser mig och hur illa är inte det? Varför kan inte jag bara få vara Mikaela? Jag är trött på alla dessa stämplar man får hela tiden. Ingen där ser mig som den jag egentligen är, jag vill inte ens veta vad har sagt och vad som sägs.. Och hur ser folket på mig här? Jag tror flesta ser mig som någon jag inte är ( typ alla utom tre..). Jag känner mig som någon som bara finns, är i vägen och kan vara bra då det inte finns någon annan. Jag vill inte tro att det ska vara så, därför låtsas jag som att det inte är så heller. Men jag har förändrats, det kan jag ju säga. Jag är inte alls den jag var innan. Både på gott och ont. Och den största anledningen till det är att jag har fått för mig att den gamla Mikaelan inte alls passar in i det nya. Men vem har sakt att alla förändringar är dåliga?

Den senaste tiden har jag lärt mig att det finns många killar som inte förstår. Och tar allt man säger precis hur de vill. Jag är även fått lära mig att sanningen verkligen suger ibland, att ja inte alltid är ett ja, att vissa människor (DU) är underbar(a) på att förstöra mina planer vilket gör mig rättså arg, att DU styr och ställer alldeles förmycket och du förstår inte det själv.

Men jag vet att barn faktiskt tycker om mig, och att helgen kommer bli bäst!

RSS 2.0