tinafelicia

Jag är en människa som tänker mycket på framtiden. För vi ungdomar har ju trotsallt framtiden i våra händer. Det är nu vi ska prestera för att få det liv vi vill ha. Och det gör det mycket svårare. För min del i alla fall. Pressen på sig själv blir stor. För jag har en dröm sen barnsben hur jag vill att det ska vara. Så kommer det dock aldrig bli, men jag vet ju hur jag vill ha det. Men jag vet däremot inte riktigt vad jag vill jobba med.. När jag väl har bestämt mig för något som jag tycker låter bra så tar det inte lång tid innan jag ändrar mig. Just nu är jag inne på att bli brandman. Är inte så inne på vad man behöver och så än men jag får se. Som en röjdykare, det hade varit riktigt kul! Ska vara så fräck så att på jobb gå ut och snacka lite med en brandis. Fråga lite. Innan detta har jag varit inne på att bli idrottslärare, sjukgymnast, idrottspsykolog, personlig tränare. Jag var även sugen på att byta linje ett tag till bygg. Herregud, hur fan ska man göra? Jag blir tokig! Något jag ska göra i alla fall är att ta ett dykcert och utbilda mig till massör. Jobba på bank, hade det varit kul? Revisor? Bilmekaniker? Flygvärdinna? Bagare? Åhh!!
Jag vet lite vad jag inte vill jobba med i alla fall, jag vill inte jobba som advokat eller något i den stilen, inte heller på socialen. Kanske inte så konstigt med tanke på vad jag har gått igenom. Pratat med minst sju styckna människor på socialen under fyra år.. Så nej, det ska jag inte jobba med. En saker är säker, jag kommer aldrig jobba med samma sak under mina år. För då kommer jag bli helt dum i huvudet.
Jaja, jag hoppas i alla fall att jag kommer fram till något vettigt. Det ska vara kul och man ska trivas! Det är inte den framtida-mikaelas problem, för det är ju faktiskt nu jag styr lite av det.. Skjut mig.

Jag börjar tröttna på att man inte riktigt tar vara på tiden. Man vet ju faktiskt inte hur länge man lever, hur lång tid man har kvar? Kan ta slut vilken sekund som helst. Varför tänker jag på detta då? Sitter och tittar på min hund som just nu ligger och sover och tänker på att hon har kanske inte så lång tid till. Vi har hittar fler knuter på henne, alltså med cancer. Så sorgligt. Det lilla livet har alltid funnits, ända sen barnsben. Sprider lycka, tröstar, ja hon är den bästa helt enkelt. Och det kommer bli så tomt här om hon nu skulle försvinna. Ingen som möter en i dörren när man kommer hem, ingen som tvingar en att gå ut på kvällen och snappa upp lite luft innan man går och lägger sig. Något som jag egentligen älskar men är för lat för att göra. Ingen att bara ta lite kärlek ifrån. Och nu ska jag sova, kela lite med henne. Ta vara på tiden vi har kvar. Det vackra, underbara lilla liv.

Men jag tycker det är typiskt oss svenskar att inte ta vara på tiden. Att inte göra det man vill göra. Vi är inte ensamma antar jag.. Det är för lätt att säga mañana mañana.

Så soligt det har blivit! Synd att jag jobbar princip 24/7. Och att jag inte har någon bikini. Jag är allt lite bitter för det. Får sticka in till Hbg eller Väla snart.  Nog om detta, cyklade hem ifrån Ljungbyhed idag. Det var riktigt skönt faktikst, med tanke på vädret så. Kollar matchen nu, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den saken. Så jag bestämde mig för att jag helt enkelt inte säga så mycket. Vad händer mer ikväll då? Ingenting befarar jag, om inte Issa hör av sig så orkar jag nog ingenting. Jobbar denna helgen också så det blir att hoppa i sängen tidigt. Kanske kan ut och gå en runda? Det låter bra däremot. Ja, så får det bli. Kanske.. Måste städa upp på rummet. Jag kan säga er att vara förvirrad och lat på samma gång är ingen vinnande blandning. Inte för fem öre. Jag blir galen på mig själv, då börjar det gå utför ..

Nej, inte alls min dag. Fy fan vilken dag! Jobbade i sju timmar. Det var min och Alexanders dag igår på jobb så vi var helt slut idag. Och sen har jag även kommit på att mitt hat till människor blivit lite större idag och att min bikiniunderdel inte är helt kry. Så om jag ska bada imorgon får jag köra på en specialare. Eller så skiter jag helt enkelt i att bada. Fast jag vill ju bli brun! Jaja, har inte så mycket att säga egentligen men här kommer en liten fortsättning på min och Issas lista.

- Ha en shot tävling och den slutar inte förrän någon av oss har spytt.
- Spela klädpoker enbart med killar.
- Åka på spa en helg.
- Vaxa benen med varmvax
- Sova i tält inomhus
- Äta sniglar
- Bada i ett stenbrott
- Sova under bar himmel

Ja, alltså lite till. Och sen ska vi ha en tävling igenom livet, att ligga med flest killar.. Haha!! Och det börjar på lördag nästa vecka.. För vad händer då? Kristianstad!

Det nya ordet. Hekt. Allt jag kan säga var att det är ett positivt ord.
Idag har jag jubbat. Det är det enda jag gör. Irriterad blidde jag också. Nu däremot sitter jag & issa och filar på vår att-göra-innan-man-dör lista. Och vet ni vad? Den är grym!

Så här kommer Mikkas och Issas Att-göra-innan-vi-dör:
- Att sova på en parkbänk en hel natt.
- Bada bastu minst en timme utan att dricka. Självklart utan att duscha eller dricka innan.
- Äta två sockerbullar direkt efter varandra utan att slicka sig runt munnen en enda gång.
- Sverigeklassikern.
- Åka karuseller tills vi spyr.
- Hultsfred.
- Backpacka och tågluffa i Sverige.
- Gå fram till en random kille och fråga en väldigt obehaglig fråga eller ett skamligt förslag. Det ska vara väldigt obehagligt!
- Plocka upp en liftare och fråga ut människan på exakt allt.
- Åka till Sthlm och bo någon vecka i skärgården där.
- Äta en hel citron, ja skalet också.
- Se Håkan Hellström live.
- Åka utomlands och leva loppan.
- Bada naken.
- Gå på en dubbeldejt.
- Köpa ett otroligt fult plagg till varandra.
- Gå på bröllopp.
- Cykla runt ven på en tandemcykel.
- Tjuvbada på vårt jobb.
- Köra på en springnota
- Hjälpa Bosse-pant en dag med hans flaskor
- Ha en fete fest..
- Äta ett ägg till varje mål under en vecka.
- Vara med i en wet-tshirt tävling.
- Ringa till en pizzeria, be dem överraska en och säga att man är där om 20 min, det går också bra att beställa riktigt många pizzor. Det viktiga är att inte dyka upp.
- Träffa kungen.
- Springa in på planen under en fotbollsmatch
- Dömma en p10 fotbollsmatch och vara sjukt taskig mot en spelare hela tiden.
-  Sätta lappar på främmande människors ryggar med texten "Jag har klamydia".

Ja, jag lovar att listan kommer bli längre. Vi får suga lite på den nu känner jag. Men som sagt, fortsättning kommer så bli inte besvikna!

Det sorgliga är att man kommer på saker nu i efterhand. Nu när det är försent att yttra sig om saker. Bara för att så säger jag det ändå. Till dig gör jag det. Även om det är hur mycket försent nu så vill jag att du ska veta. Hur jag känner, vad jag tycker och hur jag vill ha det. För att jag vet att du bryr dig, jag vet det. Jag vet att om jag hade varit lite snabbare hade jag kunnat sväva på molntussar. Det gör jag ju redan, men jag hade haft dig vid min sida. Och både mina och dina ögon hade skrattat som aldrig förr.. Men nu på senaste tiden har jag tänkt på att ge dig lite utrymme istället. Nu får jag dock det att låta som om jag har tryckt i dig i ett hörn och så verkligen inte fallet. Men jag har varit som vi var innan och nu tar jag mer avstånd. Vad är bäst egentligen? Jag vill ju hade det som förr och som jag har förstått det vill du också men du kan inte. Du vågar inte.. Eller så har du väldigt hårda gränser. Jag vill tro på det sista men jag vet att du är feg. Du är som jag. Vi är fega och vi var fega tillsammans. Och du tjatar alltid på mig att det var jag men vad skulle jag göra? Jag var så feg.. Fruktansvärd ursäkt men det är sanningen. Så nu är frågan vem som är fegast? Jag förstörde bådas världar då och du gör det nu? Så vem är fegast?

Jag saknar dig. Men jag vet inte riktigt om jag gör det tillräckligt mycket. Jag kanske bara blundar för de sakerna jag inte vill se. Det som gör det lite utav olidligt. Ja jag vet då inte. Men jag lovar dig, att det är inte slut här. Det får inte sluta såhär. Och som du sa, du vill inte att det ska vara såhär så jag ber dig.. Gör inte som jag, ge inte upp. Stå på dig! Även om det kanske inte för stunden känns bra och att du sårar dig själv men just nu, idag, mår du verkligen bra? Är du verkligen lycklig? Får du göra som du vill? Känner du dig fri?

Nu är jag trött, fruktansvärt trött. På allt faktiskt. Hur saker är, hur människor fungerar och hur det gör/säger/tror. Jag blir så trött på det att jag nästan blir arg. Det känns sådär får jag erkänna. Har suttit och tänkt mycket idag faktiskt, på hur mitt liv kunde ha sett ut om allt med mamma och pappa inte hänt, hur det hade varit om vi bott kvar, om jag skulle gått på en annan skola, om jag inte hade gett upp allt och gett allt en chans, den chans alla egentligen förtjänar. För alla människor förtjänar en chans. Även alla äckliga jävla rötägg. Alla dessa tankar gick över till hur glad jag är för att det är som det är och sen på vilka människor som verkligen betyder något. Och vet ni vad jag kom fram till? Vad hade jag varit utan simtjejerna? Framförallt, var hade jag varit? Tur att ni flickor finns och lyser upp det mörka. Men sen, vilka  betyder mest egentligen? Såklart mor och syster, för de finns alltid och de ställer alltid upp. Men jag får icke glömma Issa. Och anledningen till att hon är så högt upp på min lista är för att hon förstår mig bättre än någon annan just nu. Det är henne jag pratar med om jag behöver prata om saker, ventilera mig, och det är hon som verkligen förstår. Hon som ger när alla andra tar. Henne man alltid kan räkna med. Och jag är överlycklig att jag har insett detta, för ibland gör man inte det. Jag hoppas att jag ger tillbaka det jag får. Att hon får det hon behöver av mig och att hon ser mig på med samma ögon. En vän som aldrig släpper taget, verkligen. Dig kommer jag hålla fast vid länge.. Stackas dig säger jag bara! Issa-loppan.

Igår var det dags för sommaren första morgonträning. Och såklart var jag och Ac på. Vi var så flitiga att vi cyklade dit. Eller, haha det tog typ en timme. Jag vet inte riktigt vad som hände där eftersom att det tar ungefär 40 min. Fram kom i alla fall och då var det dags för träning. Blev dock inte alls länge eftersom att vattnet var svin kallt. Jag klarade inte mer än en halvtimme. Gick upp, satte mig i bastun sen jobb mellan 9 och 15. Sen satt jag där i två timmar och väntade på nästa träning som började 5. Och då hade vi en riktigt rolig uppvärmning med Stefan på ca en halvtimme och sen simmade jag i en timme. Efter det var det att sätta sig på cykeln som cykla hem igen. Och det gick väll på lite mindre än en halvtimme skulle jag tro, hade en go puls i alla fall. Hem perfekt till maten och när jag nästan precis ätit upp skickade Issa sms och ville att vi skulle ut och springa. Och så klart, räkna med mig! Men fy fan vilken träningsverk jag ligger inne med idag. Inte så kul faktiskt. Men känns ändå skönt att tömma kroppen så. Snart är det dags för jobb igen och jag får bjuda en bit av tårtan jag bakade i måndags. Annars blir han nog lite sur och tar det personligt. Haha, visst visst. Jag får väll packa väskan och ringa honom sen. Ser ut som om vi inte kommer ha så många badande idag så det kommer nog bli hyfsat gött. Hajdo

Andra dagen på lovet, första dagen på jobbet. Ibland frågar jag mig själv vad jag håller på med. Rättså ofta faktiskt. I alla fall, idag har jag jobbat i nio timmar. Jag har suttit och inte gjort ett skit i nio timmar. Konstigt nog tar det mycket på krafterna. Eller jag ska inte säga att vi inte gjorde någonting för vi gjorde mycket faktiskt. Satte upp alla infoskyltar, diskade alla godisbyttor och behållaren till hot snacksen som de som jobbade förra året de sista dagarna hade missat. Enligt mig fruktansvärt äckligt! Städade lite i kiosken, fixade med mitt schema.. Bytade några dagar och så. När jag kom hem blev det mys med familjen. Och sen gick vi en runda och köpte glass. Och nu äter de glass igen.
Trött är jag i alla fall. Fruktansvärt trött. På allt. Nej nu får jag gå ner och låtsas vara trevlig eller nått för att inte tredje världskriget ska börja. Jag älskar min famlij men ibland vill jag byta.. Eller hoppa över stunder. Suck.. Jag är så trött.

Det är exakt vad jag är. En människohatare. Jag har svårt för vissa människor. Verkligen. Och tycker jag inte om någon märker den det. Något jag kan lova.. Och angående min klass? Jag vet att jag inte är omtyckt. Och jag bryr mig inte. Inte ett dugg. För vet ni vad? Jag tycker inte om er heller. Vems fel är det att det är såhär? Ingens och allas. Just det. Ni har ingen aning om vem jag är. För där säger jag ofta inte så mycket, bjuder aldrig på mig själv och befinner mig i bakgrunden. Det är inte den jag är annars direkt. Nog om detta, jag blir så trött bara. Jag vet att det hade kunnat vara annorlunda. Jag vet också att det inte bara är mitt fel. Jag har inte fått min chans och jag kommer aldrig ge mig när det gäller det.
Idag har jag i alla fall varit med om den sämsta skolavslutningen någonsin. Jag blev besviken.. Fick inte mina betyg, singstar med klassen och estetarna sjöng inte några bra låtar. Tur att la familia gjorde dagen bättre. Studentpresenten till Tina är också fixad! Förresten, något tråkigt var att ettan slutade med att säga hejdå till Ida. Hon kommer inte finnas när jag börjar igen. Mitt lilla troll. Men nej, du blir inte av med mig så lätt. Lyssnar på "vår låt". Haha, bra är det i alla fall! Jag kommer sakna dig!!

Imorgon ska jag överraska, inte bara en gång utan kanske två. Tre om man räknar att jag ska ha klänning. Tro det eller ej. Vi får väll se hur det blir. Med tanke på att jag ska börja mitt sommarjobb klockan nio på lördag morgon blir inte kvällen som planerad. Icke. Blir nog bra ändå. Får träffa Tina sen någon gång. Hoppas jag verkligen! Ifrån det ena till det andra, jag är sugen på frukost på sängen. Fruktansvärt sugen på det. Hur kan man känna ett sådant sug liksom? Konstigt. Nu ska jag sova. Hajdo

Idag är det en sådan dag man är lite bitter.. Och jag är en av de människor som är bittra. Har inte hänt ett skit i dag i skolan. Riktigt tråkigt. Jag ställer mig själv frågan, varför gick jag upp ur sängen imorse? Jag vill påpeka att jag aldrig får något bra svar. Träningarna är också verkligen skit nu. Jag blir så trött. Så trött.
Gårdagen spenderades i alla fall med Issa, vilket var väldigt trevligt. Min lilla snäcka! Drog in till stan, hon köpte en topp och en klänning och jag en klänning. Och ja, vi är nöjda! Skulle dock ha handlat massor men det blev inte så. Får bli imorgon istället. Fixarn är igång. Det kommer nog en bild på min klänning sen i alla fall, kanske. Äh skit samma. Jag kan säga att det inte är den ifrån gina. Och att den är blommig. Nog om detta. På kvällen  var det också en svintråkig träning men sen var det dags för att dyka med Perstorps dyk skola och det var riktigt kul! Helt underbart! Och detta säger jag efter kanske 15 minuter i en simbassäng.. Men men, det är härligt. Är riktigt sugen på att ta ett certifikat nu. Men det får bli lite senare, ta det ska jag i alla fall! Kom och tänka på att det kanske hade varit en bra merit i och med mina planer på att bli brandman eller nej, brandkvinna blir det ju. Usch vad jag vill mer! Här kommer lite bilder i alla fall.

     

Sen har jag funderat igen. Jag är en vintermänniska! Där har vi det, för när jag gick ner i källaren såg jag mina vinterskor där. Jag blev så sugen på att ta dem på mig. Men hur känns det att gå med vinterskor i juni? Inte så.. Men i alla fall, kom och tänka på hur mysigt det var i sälen. Sitta i underställ och skidstrumpor. Jag älskar det. Frysa lite, ha en massa kläder på sig. Ja, jag älskar vintern. Passar nu, nu när det är sommar. En regnig sommar..

Rädda mig ifrån mig själv. Det känns ju bra och säga så.. Inte ett dugg faktiskt, men jag ska plåga mig själv. Godhjärtad som jag är.. Jag ska lura mig själv. Eller hur man ska säga det egentligen. När jag ska jobba i sommar ska jag cykla dit, ett håll som är 2 mil istället för 1 mil. Den enda är att den vägen som är 1 mil är en 90 väg och ärligt talat, man är livrädd när man cyklar på den. Så då cyklar jag hellre genom skogen och en mil längre. Och det är ju en längre sträcka så det är ju också bättre. Ja så får det blir. I alla fall, jag ska en dag ta bussen ut där och springa hem. 2 mil, jag ska springa 2 mil. Jag kommer dö. Det kommer ta långtid. Men jag ska fixa det. Ett mål för sommaren. För ja, denna sommaren ska inte bli som alla andra sommrar. Jag ska inte bli lat och äta en massa onyttiga saker utan jag ska komma tillbaka efter sommaren och vara starkare och ha bättre kondition än någonsin. Eller okej, det är så jag vill att det ska vara. Sugen på att kämpa för det. För det är något jag verkligen vill. Samtidigt som att jag vill umgås med en massa människor i sommar. Jag ska göra denna sommaren till den bästa. Jag och Issa, en hel sommar. Jag känner redan nu att den kommer bli bra. Sommaren 09. Mer säger jag inte!

Jag har skrivit ett brev, förstår du? Jag har skrivit ett brev. Men jag vågar inte skicka det. Jag vågar inte för jag vet hur du kanske reagerar. En reaktion jag verkligen inte vill ha. Men samtidigt tror jag att du kommer uppskatta det. Äh jag vet inte. Det får ligga här hemma lite lite till..

Jag måste prata med Issa nu och vet ni vad? Issa är på kalas hos sin morfar (nej, jag tycker inte illa om honom). Varför nu, nu när jag behöver lösa saker och ting. Behöver tömma mig lite på allt typ. Herregud! Jag säger det bara.. Men vi får ta det sen!
Jag har ju planerat allt, jag har drömt om det, sett det framför mig hur länge som helst nu. Jag är kär i den och nu, nu när jag är så nära att bara ta tag i den kommer hindret. Jag hatar när det kommer hinder. Ett förbaskat hinder, ett hinder jag inte kan blunda för. Som jag måste ta hänsyn till. Men jag vill inte. Jag vill inte! Jag brukar inte känna såhär, det brukar inte vara såhär. Vad ska jag göra? Jag vill inte göra dig ledsen, men jag vill tillfredställa mina behov.. Nog om detta, jag får fundera och fundera och fundera...



Förlåt.. Men vi är så söta. Jag har dock ingen aning om vad vi gör. Men en sak vet jag och det är att jag älskar dig min vän!

Ja nu är det inte långt kvar, jag är överlycklig! Samtidigt som att jag inte vill att Tina ska sluta, men som hon sa att vi ses ju. Jag fick komma till Gbg en helg tyckte hon. Vilket i mina öron låter väldigt bra! Sen sticker Ida också. Jaja, det är den framtida-mikaelas problem. Så borde jag bry mig nu? Egentligen inte.

Okej, jag är arg. Tänka sig. Jag brukar aldrig bli arg, bara lite bitter då och då. Men det sitter verkligen i släkten har jag märkt. Men nu är jag arg. Imorse märkte jag att både mitt rabattkort ifrån skånetrafiken och kortet in till simhallen var borta. Det vill säga att igår när jag gjorde tester till jobbet i sommar rotade någon i mina kläder? Hur sjukt är inte det att rota i någon annars kläder? Jag anser att det är svinigt, sjukt äckligt. Jag hade aldrig, aldrig gjort det. Det värsta är att badet är stängt för allmänheten på onsdagar, alltså så är det troligen någon ifrån klubben som gjort detta. Förstå att jag är lack. Men tji fick denna fruktansvärda tjuv, du kommer inte kunna använda simkortet och jag önskar dig en trevlig resa runt i Skåne!
Nog om detta. Jag är helt fast i min bok. Jag har börjat läsa mycket nu känner jag. Vilket är kul! Nu läser jag (såklart) Om jag kunde drömma. Så bra. Bättre än filmen! Filmen är bra men boken är riktigt bra. Jag överraskar mig själv, så "illa" är det. Men mamma tycker jag läser förmycket, eftersom att jag är hennes enda sällskap här hemma och hon är så jävla snackeberoende så blir hon trött på mig. Jag är inte kontaktbar när jag läser, det du kanske får ur mig, en enstaka gång är mm. Men jag älskar världen. Fast istället för att läsa kanske jag borde skriva min utvärdering till Peter. Skulle gjort det nu egentligen men klockan tickar bara på. Tiden går sjukt fort! Jag är rädd att jag inte hinner med. Får börja på den idag. Har mycket att skriva. Men den ska vara inne senast onsdag så jag känner mig inte så stressad. Klockan börjar däremot bli lite mycket känner jag. Har en massa saker för mig hela tiden, måste fixa lite innan jag ska lägga mig och läsa. Ska vara pigg imorgon tänkte jag. Så jag lägger mig i tid för att inte ligga och läsa så länge. Haha, sjuk planering. Och ja, jag är verkligen besatt. Måste ut med min älskade hund också, snappa upp lite av kvällssolen innan den försvinner. Och sen får jag inte glömma och vattna min orkide. Jag är verkligen inte duktig när det gäller blommor..
Nu måste jag slita mig, fixa inför morgondagen. Fixa mig till sängs. Jag har ingen aning om varför mina planer för morgondagen är så stora. Visst det är fredag, men herregud.

Förresten, innan jag går. Jag har löst ett klädproblem. Jag har inte haft någon aning om vad jag skulle ha på avslutingen. Eller vad det nu ska bli. Jag ska min klänning ifrån gina, den andra klänningen. Som jag och min syster köpte likadan. Och sen på fredag blir det min gb glass klänning. Ännu ett problem löst. Och jag är lite gladare!



Utan mörkret skulle vi aldrig få se stjärnorna..

Varför blir det alltid likadant? Alltid såhär. Jag hatar det. Fruktansvärt jobbigt.. Och när det blir såhär, det är då jag ger mig, springer iväg och gömmer mig. Fast nu känner jag mer att jag vill förklara mig. Jag vill att du ska förstå. Det betyder väll ändå att jag ger det en liten chans. Eller? Jag vet inte vad jag ska göra. Ingen gloria på mig inte. Inte nu heller. Förlåt. Är det den bästa jag kan säga egentligen? Nej. Det finns inget att säga. Jag kommer leva som en ensamvarg till slutet. Så får det blir. För detta håller verkligen inte. Återigen, inget vinnande koncept.. Fatta att jag är trött på det. Varför måste allt bli så svårt. Jag vill ha det som det var innan. Du och jag. Då var det lättare. Mycket lättare. Det fanns inget annat, inget bekymmer.

Förresten, jag har precis skirvit det absolut svåraste provet i mitt liv. Det var sjukt? Jag är glad om jag kommer få g.. Och känns inte så likt mig eftersom att det handlar om matte. Va fan....

Ta mig tillbaka! Jag vet att jag inte är ensam om den känslan.