tinafelicia

Jag känner mig trygg. Det är svårt men jag känner mig trygg. Fast något driver mig tillbaka bara.. Kan det vara du igen? Jag blir så trött. Varför ska det vara så? Varför kan jag inte bara släppa? Ingen vet, jag är rädd för att ingen ska förstå. Kanske borde säga något? Jag vet en som skulle förstå men jag skäms. Det borde inte vara såhär. Hur blev det så fel?

Jag blir tokig på mig själv. Är det meningen att det ska kännas såhär? Att jag alltid ska vara lika förvirrad? Makalös.. Inget är rätt samtidigt som att allt borde vara rätt. Men något är fel. Jag bara vet det. Något är inte på sin plats. Irriterande är vad det är. Jag har svårt att koncentrera mig och hålla fokus, förklara saker och ting men framförallt det är svårt att le. Är det likt mig? Nej, eller är det bara som jag tror? Att jag aldrig ler. Beror nog lite på sällskapet och omgivningen.. Men generellt, jag är den som är glad. Eller?

Om jag får säga det själv så men det är så det ska vara antar jag. Människor gör saker man funderar själv på, varför gör de såhär? Säger saker som är väldigt opassande och förstår inte situationer. Ser det helt enkelt inte ifrån mitt perspektiv. Inget jag kan kräva, måste vara väldigt svårt men jag kan kräva respekt och förståelse. Ibland får jag inget av det. Många ser det som att jag blir sur, sanningen är att jag blir bitter och för mig är det inte samma sak. Går det så långt att jag blir sur och släpper allt, inte orkar mer, är det ni som förlorat. Ditt misstag, din förlust. Ja, jag har tillräckligt råg i ryggen för att uttycka mig så. Jag gissar på mer än vad ni kommer lyckas med och det härliga är att jag hela tiden blir starkare. Vad händer med dig?

Jag tog första steget. Igår faktikst. Vad händer idag? Jag anpassar mig. Sjukt..

God fortsättning säger jag, boom out!

Jo för det blir det! Jag är dock lika förvirrad, inget har hänt på den fronten men det är ju jag. Ingen förvirrning, ingen Mikaela? Det var väl så gudarna sa? Det är något vi får följa upp men vi funderar inte på det mer ikväll nej. Så alltså, vad har jag gjort idag då? Jag har varit på mellandagsrean ju? Som jag sa. Handlade jag någon klocka då? Tyvärr måste svara nej men jag tittade på en i alla fall. Jag visade Issa. Mitt sällskap för dagen. Äsch, jag har ju redan två klockor.. Det är det jag måste intala mig själv nu ett tag. Men höpp! Tro inte att jag inte köpte någonting? Jag roffade åt mig plagg på Carlings och handplockade två. Jag är nöjd, två tunikor till och med. En lila-rutig och en vit (såklart!?). Sen bar det av till Solo där jag fann en jättefin kjol och en t-shirt men kjolen satt inte jättebra.. T-shirten ligger däremot på min säng just nu, även den var vit. Tänka sig! Inte bara detta nej, ett par mysiga inneskor också. Som enligt mig själv ger mig lite, lite vuxenpoäng. Jag är nöjd!

Ibland vet jag inte. Ingenting faktiskt. Ska jag skratta eller gråta? Vad säger denna känslan egentligen? Hur ska jag tolka dina ord, ditt uttryck? Jag är så förvirrad. Eller är detta en känsla? För jag vet förresten inte.. Det känns ingenting. Inte just nu. Jag biter på naglarna och säger till mig själv att jag inte ska. Jag ler lite smått åt dina svar, borde jag det? Och vice versa. Åh, jag vill inte ha det såhär. Blir tokig på mig själv. Jag är livrädd samtidigt som jag bara vill springa iväg och överraska. Bokstavligt talat är detta så genomskinligt. Jag bryr mig inte.. Eller vänta, gör jag det?

Imorgon är det du och jag. Äntligen, för det behövs.  Någon som kan skaka liv i mig och fråga vad jag håller på med. Någon som kan hindra mig för att göra dumma saker. Någon som verkligen får mig att le. Och någon är du! Jag är glad över att ha dig vid min sida. Det kan man inte sticka under stolen. Du är en fin människa, hjärtat!

Förresten.. Hittar jag en billig klocka kommer jag fan i mig köpa den!!

Inte visste jag att julpyssel var så jobbigt.. Herregud! Men fint blev det och överraskade mamma gjorde jag. Fast jag glömde helt bort att städa så nu får jag powerstäda rummet och sen tassa ner och dricka glögg med mor min. Men varför städar jag? Jo för att imorgon kommer de! Jakob, Klara, Johannes, Erica och Nellie. Jag är överlycklig. Det är något i magen som känns, jag vet inte riktigt vad men det ska bli så kul! Det var alldeles förlängesen sist..

Idag blev det ingen träning för att tåget var inställt så jag gjorde rocky road crips här hemma istället till imorgon, fika i skolan. Bara en dag kvar sen är det lov! Är det efterlängtat eller? Ja! Men är jag rastlös? Ja.. Nästa träning är den 28.. Herregud säger jag. Vad ska jag hitta på?! Det blir nog bra, Sandra kommer hem snart så vi får busa till det.

Jag har hittat en ny klocka jag vill ha! Vad är detta med klockor? Jag blir galen.. men en sådanhära hade inte varit fel! Visst?


Ni hittar den på smalslips.se. Jag vill ha den?!

Kent- Mannen i den vita hatten (16 år senare) Mitt tips för dagen

Pyssel out !

Helgen har varit konstig. Jag har inte känt igen känslan.. Jag hatar det, finns inget jobbigare. Hur ska jag bete mig? Vad ska jag ta mig till? Och varför har det börjar bli så svårt att gå upp ur sängen? Gå ut ur duschen? Resa sig efter en måltid? Allt tar emot. Kanske är det vinterns gråa dagar? Det skulle i och för sig förvåna mig.. Nej så illa är det inte men det är något fult som ligger och irriterar. Det går Mikaela på nerverna.

Jag har blivit bättre på dina fintar och jag har börjat ge tillbaka men det är så lätt för dig ändå. Varför kan jag inte stå emot? Eller vad håller på att hända? Jag vet inte. Ingen vet? Ash, det får bli som det blir så får vi utgå ifrån det sen. Nu ska jag i alla fall gå och koka en kopp chaite, leta upp något gott, mysa i min tröja och lyssna på härlig musik, sådan som ger en rysningar. Jag älskar det!

På fredag händer det förresten. Då kommer folk i från min gamla klass och som jag saknat dem?! Sjukt längesen sist nu vill jag lova. Verkligen på tiden och jag saknar Jakob så jag dör. Men snart så, snart så.. Glögg out!

Och imorgon ska jag bevisa det. Att jag kan. För jag vet att jag kan. Det känns så bra nu.. Jag vet hur känslan kommer vara imorgon men jag ska blunda, ta fram dagens känsla och bara köra. Se upp säger jag bara. Med massor av hopp. För jag vill mest av allt gå fram och plocka upp era hakor som ni kommer tappa. Då kommer jag vara nöjd. Sjukt nöjd.

Det är jobbigt, gå ifrån och lämna mina tankar för sig själv. Du invaderar, gör så jag tänker på helt fel saker och jag tappar allt. Jag känner igen det så smått men det har aldrig varit i denna form. Det är jobbigt, du har funnit din taktik, du lurar mina antioxidanter och går förbi mitt immunförsvar. Vad ska jag ta mig till? Så lätt nu, så jävla lätt nu..

Jag kanske borde återgå till min saga som ska vara färdig imorgon. Vill jag? Nej. Ogillar jag sagor? Ja.
Issa & Out!

Det var längesen nu men äh. Inte riktigt funnit längtan att skriva. Jag har inte längtan till något just nu känner jag. Det mesta är bara pest och pina. Väldigt tråkigt om jag ska vara ärlig.. Gör det mycket jobbigare att gå upp ur sängen, svårare att klä sig och det är inte längre kul att göra saker man inte gjort på ett tag. Jag måste verkligen hitta något som ger mig viljan igen! Det är på tiden känner jag.

Ifrån det ena till det andra.. Var har hänt sedan sist? Inte jättemycket. Och ofattbart lite tankar har det varit. Kanske en förklaring till varför jag har glömt av detta. Just nu känner jag lite att skita i det. Stänga kontot men vi får se. Jag vill suga på den karamellen lite till faktiskt. Men återigen vad har hänt? Jag har klippt av mig håret, igen. Kortare än vad det var innan, coolare än vad det var innan och jag gråter inte alls till skillnad ifrån vad jag gjorde sist. Pinsamt att erkänna men då var jag helt förstörd. Denna gången är jag mer nöjd och känner att jag lever upp till det bättre. Jag får också erkänna att jag vant mig vid det korta och trivs bra. Fast jag vet inte om jag kommer behålla det. Kanske, kanske inte. Vi gräver inte allt för mycket i framtiden tycker jag. Jaja, idag har jag i alla fall bakat, köpt en ihopvikbar linjal och en strumpa. Vad gör man inte för att stödja dessa stackars uf-företagarna? Om ett år kommer jag också sitta där på julskyltningen, studera tanterna omkring mig som sitter och stickar, hostar och skriker något om lussebullar. Längtar jag? Både och. Men jag har lovat mig själv att jag ska komma med en djävulsk killer idé men, haha, vi får väll se hur det går. Suck! Imorgon ska jag själv stå och sälja kakor. Vi får se hur det går. Hoppas på mycket och trevliga människor.

Jag märker att det inte har hänt så mycket. Tror du att detta kommer funka tror du fruktansvärt fel. Du kanske fungerar så men inte jag. Detta var sista gången på långtid. Vill du ha ett svar kan du börja drömma redan nu. Mer säger jag inte, jag orkar inte längre.
Och ni kan fortsätta trampa, ta vad ni vill för snart kommer det inte gå längre. Jag kommer säga ifrån och det vet ni också innerst inne. När det väl smäller så kommer det smälla också. Det lovar jag!

Dansk skalle & out.

Därmed basta!

Finns inte mer och säga att jag saknar 1.9. Vilken klass! Och förresten, Mikaela tänker bjuda på en glöggkväll! Lite glögg, pepparkakor, lussebullar kanske? Och såklart spel! Vi ses, som alltid!

Jag saknar att skriva om hur skön träningen var, att beskriva hur känslan är av att vara helt slut. Mest av allt saknar jag den känslan, det var längesen nu. Det är tråkigt.. Jag vill vara helt slut, känna det pulsera i benen. Lägga mig i sängen och bara slockna. Det hade varit jätteskönt! Något jag mer saknar är kärleken, att alltid ha någon där, någon att hålla om och pussa på. Någon man kan dumma sig med, som förstår en och någon man kan diskutera med. Dela närhet och värme. Eller vänta nu.. Saknar jag detta? Klart jag gör men fy vad skönt det är att veta att människorna omkring är så mycket bättre? Att veta att man klarar sig själv, man fryser inte bara för att man är ensam? Det är så jag känner, kanske det jag har fastnat i. Jag vet då inte men vad vet jag? Att jag trivs jävligt bra med mig själv, det vet jag! Också att jag har underbara människor omkring mig. Det vet jag mer än väl!

Dagens funderingar har stannat på hur länge till vi kommer leva. Tänk att det kan vara 50, 60, kanske 70 år till? Det är sjukt och det är skrämmande. Vad ska man göra fram till dess? Och när man blir så gammal, ångrar man sig att man inte tog vara på tiden? Det är skrämmande, jag blir rädd. Något som också skrämmer mig är tiden efter gymnasiet! Vad ska jag hitta på med? Jag är inne på så många vägar att jag knappt hittar tillbaka. Det finns så mycket att göra. Ångesten kryper sakta men säkert närmre och jag blir tokig! Kanske borde sluta fundera så mycket och ta ett steg i taget istället.. Nå, var ska jag göra min apu någonstans då?

Söndagsångest. Usch ja vad det är härligt med söndagar. Eller? Nej!! Jag ska förbjuda söndagar. Hur blev det en så dålig dag? Kanske för att jag alltid pluggar på söndagar? Alltid! Suck.. Man hinner inte med så mycket heller. Just nu funderar jag däremot på att sluta klaga och ge förslaget att jag och moderkakan ska se en film. Kanske Johan Falk? Filmer som jag tipsar om. Helt klart bra! Även om jag inte gillar Jakob Eklund.. Men filmerna är bra! Det är lät bra.. Tack! Ibland lyckas man mer än en gång..

Vad hände igår då? Sandras vän Johanna kom och hälsade på. Vi åt sjukt god mat och spelade spel, satt och disskutera. Väldigt trevligt! En bra lördag, även om jag vad väldigt negativ under dagen. Kan man vara något mer när man känner att det inte finns något att göra? När det är en dag man inte känner någonting? Sjukt tråkig dag. Man vill inte hitta på någonting. Jag hatar sådana dagar! Lika mycket som söndagar.

Ikväll blir det kanske att se Män som hatar kvinnor igen? Det låter bra! Vi får väll se, vi får väll se. Längtar som tusan till den 20-21 i alla fall. Det kommer bli den helgen!

Kröll out.

Vad har hänt sedan sist? Allt och inget blir mitt svar. Mycket men ändå inte. Tiden fortsätter springa iväg och snart är julen här!

Såå, vad har nu hänt då? Jag har införskaffat en ny mobil. En samsung, precis en sådan jag ville ha och det är bättre än vad jag själv fantiserat om. Är jag nöjd? Ja! Sen fick jag ett slag i huvudet.. Jag trodde att innan lovet var det värsta på ett tag men tji fick jag. Hur är det nu? Har vi rätt att klaga på skolan? Att det bidrar till stress? Ja.. Ja. JA! Hade ni planerat bättre så hade det inte varit så jobbigt. Då hade man kanske velat komma till skolan i alla fall. Nu är det mycket. Ännu fler bollar i luften än vad vi hade innan. Det är så jobbigt. Man vet inte var man ska börja, så mycket är det. Bara till att bita i det sura äpplet.

Sen har jag tagit vaccinet mot influensan. Jajemän. Ont i armen har jag men det är saker man får ta! Värst var det igår kväll, när jag till och med får be mor min att ta av mig mina tröjor när jag skulle lägga mig. Inte bara det, jag kan inte sova om jag inte får ligga på vänster sida och kunde jag det? Nej.. Men jag löste det på mitt egna lilla sätt. Jag kan så mycket! Nästan allt!!

Jag känner mig instängd i ett hörn och hur ska jag ta mig ut? Jag vill inte säga som jag säger till andra, jag kan inte bara släppa det hur mycket jag än vill. Det är jobbigt. Väldigt jobbigt. Trygg men ändå kan jag inte. Det är svårt. Du får det acceptera helt enkelt är jag rädd för, passar det inte så får det vara så. Då får vi gå på varsitt håll. Jag gör det mycket, mycket svårare än vad det behöver vara. Bara för att jag inte vågar säga till.. Typiskt Mikaela!

Mikhaela är glad, hon är nöjd. Dagen har varit bra. Helt underbar med andra ord. Väldigt lugn, trevlig och fylld av glädje. Jag älskar dagar som dessa. Helt underbara. Inte nog med att jag har gjort bra köp, jag har fikat på goda kakor, utnyttjat min fina rabatt, pratat med min syster, Issa är på väg hem, hittat ett par svarta byxor, en mysig lite tjockare cardigan, en vit fin tunika, en snygg grön jacka och ikväll är det dags för Grey's och Ben&Jerry glass. Blir det bättre? Ja, just det, jag lyssnar ju faktiskt på Melissa Horn också. - Men mig får du inte tillbaks.. (Så bra!)

Jag har tänkt mycket idag också. Nu efter allt läsande i boken har jag kunnat släppa tankarna på den och fortsatt i min egna lilla bubbla. Jag tänkte på saker och människor jag inte brukar tänka på. Speciellt en människa som jag lite utav glömt av. Sorgligt, jag vet men det är inte bara jag. Vi är två. Eller? Nu har jag hört av mig och jag är lite besviken. Hur ska jag förklara det..? Typ som när man sitter på en trisslott, man skrapar rutan längst ner och där blev det x1 så man är säker på att vinna. När man har ett fält kvar att skrapa har man två på 50, två på 25, en på 1000, en på 10 000 och de andra två är på 1 000 000 och nu har man egentligen redan räknat ut att det blir vinst och ett stort hopp på miljonen men när man väl skrapat visar det 75? Besviken? Jadå! Eller, du är sjukt sugen på kaffe! Går in på ett fik som du vet har gott kaffe, inte för att du är kräsen eller så men ändå. Kaffe ska vara gott. Det är lång kö och begäret efter kaffe blir bara större och större, och doften är oslagbar. Kaffe har aldrig doftat så gott! När du väl kommer fram får du en chock över priset men känner, skit samma bara jag får kaffe, baristen är långsam och inte alls trevlig, tillslut får du ditt efterlängtade kaffe som luktar så gott. Precis så som kaffe ska lukta! Men när du tar första klunken bränner du tungan jättemycket och inte bara det, kaffet smakar jätteäckligt! Fullt av kaffebönerester och det smakar bara vatten. Besviken? Ja! Lite så känner jag. Jag hade stora förhoppningar men här sitter jag med hakan under bordet och besvikelsen stiger sakta men säkert. Jag försöker bygga upp en mur så snabbt jag kan för att skydda mig men du envisas med att hela tiden slå sönder den. Alltså, jag ger mig för du ska inte förstöra min dag.

Jag gick brevid men jag halka efter, nu är jag dock bra mycket före er båda.

Det är så det ska vara när det är lov, engligt systern min som aldrig har lov men jag verkar inte ha förstått det riktigt och det är illa. Varför bli förkyld nu? Jag blir så trött.. Såå vad har jag gjort då hitentills? Läst ut 500 sidor ur flickan som lekte med elden och börjat på trean. När det gäller det är jag rätt nöjd. Igår var det dags för filmkväll med simtjejerna och det var mysigt. Tack för det!

Sen idag pratade jag med min bästaste syster. Och hon lät så glad! Det var allt längesen jag hörde henne så glad, det gör en väldans glad. Värmer både hjärta och själ. Så ikväll lyser hennes frånvaro ännu mer. Inte bara för att hon är glad utan för att jag är på fule humör idag. På systeryster humör. Det är det bästa, i lööve it. Chill out säger jag, det är inte kröll förrän på frädag!

Men vem är Björn? Och vem är morgan? Bra frågor. Tack!
Med denna början behöver jag inte ens säga att dagen har varit väldigt annorlunda, eller är jag alltid så dära? Eller så hära! Det släpper vi genast för jag känner att vattennivån steg något otroligt. Så hur har min dag nu varit? Helt ok, eller normal får jag väll säga. Lite jobbig. Ja så säger jag, dagen har varit lite jobbig. Vissa glada miner, vissa ledsna minnen. Det svåraste är att anpassa sig, vad ska man göra egentligen? Exakt, det är det svåraste. Sen har jag haft ett väldigt jobbigt samtal med Jonas om preventinmedel och när jag säger jobbigt menar jag verkligen jättejobbigt. Ogilla samtal som dessa, fruktansvärt obekvämt. Vad säger lou om detta? Va? Visste du att jag blev så attackerad om dessa frågor? Nej! Lid med mig.

Ifrån det ena till den andra, Mikaela mår inte så bra nu. Det har varit mycket i skolan och nu orkar man inte mer? Jag har bara tre dagar kvar på lovet och till imorgon ska jag läsa igenom matten, leta upp en bra engelsk artikel och ja bara det. Fy fan säger jag. Jag hatar det. Jag ska också göra instuderings uppgifterna till fre om jag nu har några frågor ang. provet i samhälle som vi har direkt efter lovet? Jag hatar skolan, jag gör verkligen det men vi får inte ge upp nu. Snart står vi där i våra studentmössor och skriker allt vi kan! Framtills däremot vill jag lägga in mycket bra musik på min ipod (bla. Melissa Horns nya album, Metallica..) gå ut, leta upp en stor lövhög och lägga mig i ide. Som en björn. Just nu är jag så fruktansvärt sugen på det. Eller så kan jag bara göra en chailatte, gå upp och lägga mig under täcket och läsa min bok? Ja för det ska jag göra! Flickan som lekte med elden, inte min genre tror jag(?) men än så länge är den bra! Jo just det.. Jag ska bara leta upp den engelska artikeln, matten skjuter jag upp till morgondagen. Som alltid..

Varför glömmer jag inte? Det har tagit otroligt långtid nu. Minnena tär inte lika mycket längre men de finns kvar och det är jobbigt. Jag vet däremot inte om jag vill glömma eller minnas? Ännu jobbigare. Vad ska man tycka? Hur ska man minnas det? Och vad ska jag göra med minnena? Ta vara på dem? Jag vet inte. Jag hatar att inte veta, speciellt att erkänna det men jag vet inte.. Något jag vet är att jag har förändrats väldigt mycket sedan dess, blivit en helt annan människa. Alltså, det som fanns kommer aldrig komma tillbaka. Allt jag förlåtit dig för, alla dagar jag mått dåligt på grund av dig? Nu är det slut. Du om någon borde förstå att man gör inte så mot mig. Du om någon. Jag har så länge försökt springa ifrån dig men jag har aldrig lyckats, jag har alltid blivit dagen tillbaka igen. Men nu går jag, lugnt och säkert. Det bästa är att ingen kan stoppa mig nu. Ingen.

Jag vet precis vad du känner fast du aldrig säger ett ord, det är det värsta. Det är det som gör det så svårt att släppa men nu så. Jag finns inte här när det är över. Detta är steget ur vår sista dans, räkna inte längre med mig. Ta hand om dig för jag önskar dig bara väl. Samtidigt som jag hoppas att du får på dig mina skor och tar en ordentlig runda. Tack och hej. Detta gjorde min kväll.9

Sådärja.. Nu har jag varit i kstad och vänt! Väldigt trevligt. Stack dit direkt efter träningen igår, fick stressa som en jävel och när jag kommer fram är tåget tio minuter försent. Bra gjort! Suck på den, verkligen. Men bra träning för vaderna. Jag har nog aldrig gått så fort och det var längesen det var så skönt att sätta sig ner. Sen skulle jag ju faktiskt till kstad så det var värt det.
Väl där fick jag min bästa macka! Falukorv och ägg macka, såg baksmällen och somnade gott i lou's säng. Åkte hem idag vid fem, lite smartare och jag var två tröjor rikare! Gillas. Det höll på att bli ett par svarta jeans också men nej det kändes inte bra så jag väntar hellre. Men det ska inhandlas för det är sjukt snyggt! Nu snart ska jag sova för imorgon är det upp som vanligt och sticka ner till simhallen och lära de små godsakerna att simma. Varför säger jag så om barn? Jag har ändrat min uppfattning lite när det gäller just den saken. Mina barn är ju så goa. Det är i alla fall kul och jobba, så det är bra. Jag är nöjd.

Ifrån det ena till det andra, vissa förhållanden är patetiska. Nej förresten de är PATETISKA! Jag blir ledsen i ögat, för att de själv inte se all den borttappade tiden. Men om ni inbillar er att ni är lyckliga så visst, good for you. Jag bryr mig inte. Jag är inte ens avundsjuk. Borde jag vara det? Nej. Ett fett jävla nej. Jag hade aldrig velat leva det liv ni lever, aldrig velat känna mig tvingad att säga "jag kommer aldrig lämna dig, aldrig sluta älska dig, hoppa ut för ett berg för dig bla bla bla". Bli lite starka, ät järn och bli en riktig människa. För det funkar inte längre. Jag är så trött på vissa känsliga människor. Suck. Känns som ett bra tillfälle att sätta en punkt på dagen och gå och lägga sig så det är exakt det jag gör. Tack för mig, sluta vara känsliga och do the lady on the train! Eller nej.. Bli porrrrtade ifrrrrån akuten ist.

Hur är det mä dig? Jag vet inte, skolan är så sjukt jobbig nu. Så mycket att tänka på att alltid denna jävla prestationsångest. Samt kravet på att alltid vara den som är i simhallen, vara glad och sprida massor av simlust. Orkar man detta? Egentligen inte. På långsikt så blir mitt svar ett nej. Suck.. Ja jag drar till med mitt bästa ord. Men man får fortsätta och kämpa. Ge vad man har och sno lite glädje här och var.

Just nu sitter jag och får rysningar av True Colors med Ane Brun, dummar mig med systern min som bara vi kan, visste ni det va? Och nu ska jag sova. Jag vill inte egentligen. Ska upp halv sex och jag har ingen aning om det är morgonträning eller vad det är? Sugen på att gå upp då? Noooo. Jag vill bara hata mitt egna liv ibland, så långt har just detta gått.

Japp, jag älskar att vara lite annorlunda!

Gött att jag sa idag: Nej, jag lovar, jag ska sluta vara så snäll. När jag egentligen skulle säga elak, det värsta är att jag inte reagerade först. Ett bra bevis där ja. Att vara lite små elak skadar inte, men gränsen är hårfin! Jaja, vad har hänt denna helgen? Jo jag har varit sjukt upptagen hela helgen, det är alltså min anledning till varför jag inte svarat. (?) Men är bollen min nu? Eller? Jag har ju faktiskt tittat på film, snackat väldigt seriöst med Issa, spelat guitar hero, pluggat, läst bloggar, jobbat, tränat, ätit scones, suttit och väntat på att tiden ska gå, städat och hjälpt mamma i källaren. Alltså sjukt upptagen.. Jag antar att bollen är min men vi får se ikväll, hehe.

Snart ska jag ner och träna. Just nu är min motivering inte så hög, hoppas på något annorlunda. Kanske ett tufft fys pass? Ja varför inte börja drömma. Lite mat borde jag kanske få mig också. Sen sticker jag ner till mitt hem i mina snyggaste gåhemma jeans och skönfulaste gåhemma tröja. Anledningen till att den är ful? För att den är köpt på gina= ALLA har den, ni vet den dära randiga. Tänkte lyssna på min snyggaste maggio och sjunga med. Mamma ogillar det. Men vad gör det? Det är så kul att retas.

Vad händer mer i veckan? Sätta fyr på ett hus, bajsa i bassängen, börja med alla dess olämpliga ord, ställa jobbiga frågor, smöra för människor jag hatar, göra en ny busshållplats, pumpa däcken på min cykel, lura lärare, stänga av en väg, bli vän med Maria och skälla ut skånetrafiken. Eller? Tjöss!!